Konsumtion och utmattning

Jag har av och till funderat på mitt beslut att downshifta och hur jag kan genomföra det i realiteten i mitt liv. Intressant nog har jag upptäckt hur mycket jag redan lever på det viset och inser att det kan bli svårt att dra ner särskilt mycket på mina utgifter. Jag tror ändå att det finns en poäng i att ta beslutet aktivt eftersom det då förhoppningsvis kommer att påverka mig i varje köpsituation jag står inför. Det är skillnad på att sluta konsumera för att man saknar pengar och på att sluta konsumera för att man anser det vara ett problematiskt beteende. Jag har alltid varit ekonomisk och det sitter djupt i mig att handla billigt, vilket tyvärr också leder till att jag är svag för att göra fynd. För mig har poängen alltså varit att spara pengar och en liten pryl till en billig peng kan lätt slinka med hem även om det strängt taget inte är nödvändigt, eftersom den ju är så billig. Så det verkar vara här jag ska lägga mina krafter. Att ändra min attityd till konsumtion och inte göra det till en ren pengafråga.HPIM0972

Att det sen rent faktiskt är en ekonomisk fråga kommer också att bli tydligare med en lägre lön. Jag är just nu sjukskriven och ska snart börja jobba 25% och sedan successivt öka tjänstgöringsgraden tills jag är återställd. Tidigare jobbade jag 100% men efter den pärs som sjukdomen inneburit och kommer att fortsätta att innebära så har jag beslutat mig för att gå ner i tid. Inledningsvis kommer jag att satsa på att kunna jobba 80% för att försöka avgöra hur det påverkar mitt liv ekonomiskt såväl som hälsomässigt. Jag känner starkt att det är dags att börja göra någonting nu och har därför tagit beslutet men det innebär också att jag måste tänka på långsiktiga mål. Egentligen vill jag gå ner ännu mer i tid för att kunna använda tiden som blir över på odling och på att ta tillvara det jag odlar. Men också för att leva inte bara ett liv, utan för att leva ett gott liv. Det har jag inte gjort på länge och nu vill jag se till att det blir ändring på det.

IMG_1458Den starka norm som har lett mig till att se lönearbete som målet och heltidsarbete som det enda acceptabla har gjort mig sjuk i min strävan att klara av det. Jag fick diagnosen utmattningsdepression i november 2013 och sedan dess har livet handlat om att överleva och om att försöka hitta tillbaka till ett gott liv. Jag inser så här i efterhand att jag trots mina värderingar låtit livet handla om jobb och till viss del konsumtion, vilket gjorde att hetsen över att prestera och jakten på den hett eftertraktade (om än så lilla) löneförhöjningen, i kombination med min önskan om att kunna uträtta något gott i mitt arbete som bibliotekarie, gjorde mig sjuk. Jag har levt med höga stresspåslag de senaste tre åren och riktigt akut blev det någon gång under förra sommaren. Idag har jag svårt att koncentrera mig, att minnas, att klara av yttre stimuli som ljud och ljus, nackvärk, spänningshuvudvärk, magont, ångest, sömnproblem, irritabilitet och känslomässiga svängningar och en ofattbart stor trötthet. Mycket har blivit bättre under mina fem månaders sjukskrivning men mycket kommer att finnas kvar under en oöverskådlig tid och en del kanske för alltid.

Av den anledningen känns det absolut nödvändigt för mig att downshifta, att leva i frivillig enkelhet. För att det är en överlevnadsstrategi för mig personligen. Men också för att det är en överlevnadsstrategi för jorden. Resurserna räcker inte till, det vet vi ju. Så vi måste dela. Och sluta konsumera! Fast Borg och Reinfeldt hävdar motsatsen. Är det fler som vill vara med?

 

 

Annonser
Comments
7 Responses to “Konsumtion och utmattning”
  1. Anonym skriver:

    Hej! Jag har varit med om exakt samma sak som du. Blev också sjukskriven i november men är nu tillbaka på 75%, vilket känns lite i mesta laget för mig. Jag pendlar långt och känner att jag knappt har något tid över för själva livet. Tanken på att börja heltid igen ger mig panik. Jag har kämpat hela mitt liv för att få en heltidstjänst för jag tänkte att allt skulle lösa sig sen efterhand, men när jag väl fick den kraschade allt efter ett tag, i kombination med privata anledningar. Jag lider av fruktansvärda sömnproblem där det kan gå flera nätter i rad utan sömn, extrem ljudkänslighet och problem att fokusera samt minnesförlust. Och jag är rädd att jag aldrig kommer bli normal igen. Jag känner som du att jag vill varva ner, helst gärna någonstans på andra sidan jordklotet där saker och ting får ta lite mer tid, men det känns omöjligt att uppnå i nuläget 😦

    Gilla

    • Hanna skriver:

      Hej!
      Vad tråkigt att höra att det fortfarande är så svårt för dig. I mina öron låter det som att du inte alls är redo att jobba så mycket ännu och att du kanske borde gå ner i tid igen tills du hunnit komma i balans igen. Just sömnlösheten låter som ett stort bekymmer som troligen underblåser de andra symptomen du nämner eftersom du aldrig återhämtar dig utan djupsömn. Jag tycker nog du borde tala med din läkare om detta och se till att bli sjukskriven igen. Ingen kommer att tacka dig för att du fortsätter jobba i det här tillståndet och ju längre du dröjer desto längre tar det innan du kommer tillbaka igen. Läs den här artikeln http://www.aftonbladet.se/debatt/article18571327.ab.

      Jag förstår att du säkert redan vet allt det här men ibland hjälper det att någon annan kan bekräfta vad det egentligen är som är viktigt.Jag har fått mycket hjälp genom att läsa på Utbrändhetsforum, kanske det är något du kunde kika in på? T ex detta inlägg om just bakslag i rehabiliteringen. http://utbrnd.forum24.se/utbrnd-about1641.html

      Jag hoppas att du kommer att kunna komma tillbaka till ett gott liv, och att du här på bloggen kanske får idéer om vad det är som kan ge just dig energi och livskvalité.

      Gilla

      • Anonym skriver:

        Tack för ditt svar! Det var mycket tänkvärt i det som jag funderat på de senaste dagarna.

        Gilla

      • Hanna skriver:

        Jag hoppas att det kunde vara till någon hjälp. Om inte annat så är det skönt att någon vet hur det är. Det är svårt med folk runt omkring som inte själva upplevt vad utmattning får för konsekvenser. Kram på dig och lycka till!

        Gilla

  2. lenaericsson skriver:

    Att inte köpa skitsaker är något man kan spara mycket pengar på. Har man små utgifter så krävs inga stora inkomster. Det är väldigt skönt att slippa vara stressad av att ha för lite pengar, så din strategi att skära i utgifterna låter som en bra strategi! Det är få saker man behöver egentligen…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: