Den smala vägen

Efter påsk var det dags att börja jobba. 25% låter ju som piece of cake och jag hade funderat på om jag nu verkligen kunde fylla den tiden med den arbetsuppgift jag kommit överens med min chef om. Nu har jag jobbat i två dagar och jag hann nätt och jämnt tömma inkorgen i mailen. Allt det spretiga kom genast tillbaka och lade sig över mig som en klibbig filt. Fylla tiden? Hahaha. Jag klarar ca en timmes arbete och sen börjar ångesttröttheten sätta in. Den där en får lite tunnelseende och en mörk rullgardin hela tiden hotar i det yttre synfältet. Att lyfta blicken mot en tom vägg en stund hjälper men inte är jag något under av effektivitet precis.

När jag tagit mig hem efter en oroväckande ofokuserad bilfärd lade jag mig på soffan och sov ett par timmar. Middag fanns inte på kartan så mackor fick duga till kvällsmat och så snart den lille herren i huset kommit i säng kröp också jag ner.

Jag måste andas och påminna mig om att hålla mig på den smala vägen. Vägen som leder till energi och livsglädje. Inte vägen som leder till sömnlöshet och depression. Men inte är det helt lätt. Gamla vanor bryts inte så enkelt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: