Ups and downs
Igår var en sån där dag när jag kände mig oövervinnelig. Jag klippte hår, städade hus, hjälpte till med flyttpackning och avslutade dagen med en cykeltur på 11 km. Jag har inte haft krafter till att träna sedan innan jag blev sjukskriven och en sådan runda känns därför som en framgång.
Jag funderade på livet med sex timmars arbetsdag och tänkte att om jag kan må så här så kommer det att gå hur bra som helst.
Så vaknade jag i morse med tungt huvud och stel nacke. Ögonen ville inte riktigt öppna sig och kroppen ville inte riktigt lyda mig. Hettan har varit olidlig och jag känner inte igen mig själv för jag brukar älska värmen. Jag har vandrat mellan soffan, solstolen och filten i skuggan för att försöka hitta någonstans att samla kraft.
Sent på eftermiddagen somnade jag på soffan och nu när klockan är halv åtta på kvällen känns det som om jag skulle vilja gå och lägga mig.
Vägen tillbaka är allt för lång och sådana här dagar misströstar jag. Kommer jag någonsin att bli som jag var?
Ett gott liv 
Åhh känner igen mig så!! Detta åkande upp och ner i energi är så jobbigt. Har haft det så i princip hela mitt liv. Blev bara sjukare och tröttare tills allt brast en dag. Sen tog det nästan 10 år innan man kom fram till att jag faktiskt är sjuk i ME/CFS. Inte roligt men fick mer förståelse för mig själv. Den sjukdom och ditt utmattningstillstånd liknar varandra i mycket. Var snäll mot dig och pressa dig inte. Men det är tufft att ena dagen kunna ”plocka ner månen” och nästa dag vara glad om man orkar fixa mat till sig själv.
Vill också säga att jag älskar din blogg. Du skriver om så mycket intressant och bra saker. Önskar att jag kunde svara mer på dina inlägg. Men bara så du vet så gillar jag att följa dig och din blogg.
Kram och hoppas din kropp har kommit mer i balans i morgon.
GillaGilla
Tack så mycket för de fina orden! Jag läser själv mycket bloggar och kommenterar inte särskilt ofta så jag förstår tystnaden i kommentarsfältet men det betyder verkligen mycket med feedback. Jag blev verkligen glad över att du gillar att läsa det jag skriver. Idag känns livet lättare igen så jag håller tummarna för att gårdagen var en tillfällighet som kommer att bli mer och mer sällsynt.
GillaGilla
Kanske du inte blir exakt som du var men kan hitta en annan sida av dig själv att acceptera och tycka om. Så hoppas jag själv att det blir till slut. Kram
GillaGilla
Jo så är det så klart. Men det är de plötsliga vändningarna som tar musten ur mig. När jag tycker att jag blivit mycket bättre och så plötsligt visar det sig att så inte alls är fallet. Tålamod är inte min starka sida men jag har lärt mig mycket om mig själv och accepterar mina begränsningar. Men sinnet är inte alltid med på noterna.
GillaGilla