Den välgörande sömnen
I rättvisans namn är det väl inte mer än rätt att jag inte bara gnäller när det är dåligt utan att jag också berättar när det går bra. Så. Det känns bättre. Jag har sovit bra två nätter i rad och det är helt makalöst vilken skillnad det gör. Det blir så tydligt att sömnen är det viktigaste för min hälsa och när det fungerar så känns det så lätt. Sen blir det obalans och då är det inte längre lika enkelt att sova gott men vissa råd fungerar bättre än andra.
För mig gäller det till exempel att försöka hålla sovtiderna, det vill säga att somna och vakna ungefär samtidigt oavsett vilken dag det är. Tyvärr är jag inte så bra på det eftersom jag alltid varit en nattuggla som gillar att vara vaken på kvällen och behöver sova lite längre på morgonen. Eftersom vi lever i ett arbetssamhälle går nu inte det eftersom en inte får vara lat utan ska gå upp och jobba på morgonen. Men idealet för mig är att sova tills jag vaknar av mig själv vid åtta, halv nio ungefär. Eftersom jag behöver absolut minst åtta timmars sömn får jag helt enkelt räkna bakåt. När jag som till vardags går upp strax innan sju behöver jag somna vid 22.30 på kvällen och det är nog här problemet ligger. Det är otroligt sällan jag somnar före 23 och när jag verkligen försöker ligger jag mest och vrider mig. Jag måste nu försöka skola om kroppen till att sova mellan 22 och 07 och det börjar med att komma i säng. Hemläxa på det.
Jag tycker det är så trist att samhällets normer tvingar mig till ett beteende jag inte mår bra av (och enligt forskning gäller det en stor del av befolkningen) bara för att upprätthålla illusionen om arbetets nödvändighet. Om vi jobbade fyra timmar om dagen kunde vi kanske bättre anpassa oss efter våra individuella förutsättningar och ändå få ihop både arbete och fritid.
Men. Som det är nu så är det sömnskola som gäller.
Idag tog jag ett av råden på allvar och begav mig ut på en lunchpromenad för att få så mycket solljus som möjligt. Dagsljuset styr produktionen av melatonin som är ett sömnhormon och genom att få så mycket dagsljus som möjligt så tidigt på dagen som möjligt så ställer kroppen in sig på att vara vaken på dagen för att bli sömnig på kvällen när ljuset avtar. Det var fint och riktigt sensommarväder.
Nu ska jag också dricka dagens sista kopp svart te för tydligen har koffeinet en halveringstid på sex till åtta timmar varför det inte ska intas senare än så här. Inte för att jag någonsin märkt att det påverkar mig men jag får väl försöka i alla fall.
Så summa summarum är jag glad idag för det känns som om det finns hopp om livet. Jag vet ju att det går upp och ner men så mycket ner som det gått så hann jag bli lite rädd innan det började vända uppåt igen. Så jag är tacksam.
Tacksam är jag också för att kunna gå ut i trädgården och plocka in solmogna och smakrika tomater och gurkor. Här är dagens skörd.
Ett gott liv 
Trevligt att läsa om dej och dina tankar! Spännande, få se om det går bra att lägga om dygnet!
GillaGilla