Hur gör en egentligen?
En vet inte vad en har förrän en mist det. Det är ju trist om det handlar om något positivt, men gäller faktiskt också för det omvända.
Ikväll har jag en skön känsla i kroppen och i sinnet som sällan infinner sig. Faktiskt så sällan att jag inte insett att jag alltid, alltid är liite småstressad eller uppjagad på något sätt. Det sitter liksom någonstans i bröstet och fortplantar sig upp i hjärnan där det slår över i stirriga tankar. Det sätter sig på andningen som blir lite för grund. Och det knixar till nacken som oftast är lite öm och stel.
Men ikväll är den känslan borta. Ikväll hade jag ingen brådska från kvällsmaten utan satt kvar och stickade vid bordet i godan ro. Sjöng lite visor och pratade om dagen och livet. Sen tog jag min nylånade biblioteksbok och lade mig i soffan. Tända ljus på bordet och skymningsljus utanför fönstret. Kura skymning utan ljud och utan flimmer. Så vilsamt.
Jag hoppas att känslan kan få dröja sig kvar för om jag ska vara helt ärlig så vet jag inte hur jag kan locka fram den. Jag hoppas att jag upptäcker det snart. 
Ja just det! Detta är mitt hundrade inlägg på bloggen. Hurra för det!
Vad härligt det låter, sådär försöker jag öva mig till att ha det lite oftare. Idag gick det ganska bra 😉 Hoppas boken är bra 🙂
GillaGilla
Det hoppas jag med. Jag snubblade över Elsie Johanssons nyaste bok så då var det ju bara att ta med den hem. 🙂
GillaGilla
Nu blev jag varm i hjärtat. Glad för din skull! 🙂
GillaGilla
Tack Annika! Det är det lilla som värmer hjärtat. Tack för tipset om Sara Graner-utställningen. Det var trevligt.
GillaGilla