Yoga, stress och utmattningsdepression

För ett par veckor sedan började jag på yoga. Jag har tänkt på det ett bra tag men det är dyrt och jag vet med mig att jag brukar ha svårt att motivera mig att åka hemifrån på kvällen eftersom det i alla fall tar minst en halvtimme för mig att ta mig någonstans.

Mitt gymkort är numera uppsagt och jag sparar in den pengen som länge bara har gått ut från kontot utan att ge några plus på något som helst konto. Jag har inte tränat på ett år och det har helt och hållet med mitt mående att göra. Som utmattad klarar kroppen inte av högintensiv träning eftersom den tolkas som stress och de gånger jag sprungit (till exempel för att hinna med bussen) så fullkomligt exploderar kroppens larmsignaler. Yrsel, hjärtklappning, tunnelseende och andningssvårigheter säger åt mig att det här är fullkomligt fel. Jag är i grunden väldigt träningsovillig och har svårt att hitta former för motion som jag gillar så promenerandet och cyklandet har väl milt sagt gått så där i sommar. En kan väl utan att ljuga säga att det syns på midjemåttet, men det största bekymret är nog att jag känner mig så gammal i kroppen. Jag blir stel och har värk både här och där så någon form av träning började bli absolut nödvändig.

Men så hittade jag Yoga Sagama som tursamt nog har en kurs i höst till ett rimligt pris och bäst av allt, på tio minuters cykelavstånd hemifrån mig. Jag provade alltså och jag blev omedelbart yogafrälst. Det var så otroligt skönt och en och en halv timme svischade förbi utan att jag märkte det. Dagarna efter hade jag faktiskt lite träningsvärk och bäst av allt är att min ständiga nackvärk höll sig på avstånd. Efter några dagar kom stelheten smygande igen och så snart jag bara lär mig lite mer så ska jag försöka praktisera yoga hemma också.

Numera äger jag också en yogamatta så då borde jag väl klassificeras som en tvättäkta yogi. Jag räknade på mitt downshiftingvis med att klara mig på den matta som finns här hemma, men jag insåg snabbt att den är alldeles för tjock för att fungera för balansövningar på ett ben. Därmed blev ett köp tvunget och det känns som ett bra köp för nu när jag varit där fyra gånger känner jag mig fortfarande peppad att fortsätta. Det är en investering i min hälsa och det kan sannerligen behövas. För någon med utmattning och stress som problemområden är yogan verkligen välgörande.

Jag känner faktiskt att jag redan lyckats införa en del av yogan i livet utan att tänka nämnvärt på det. Jag har blivit mycket bättre på att tänka på min hållning och det verkar som om både rygg och nacke redan tackar mig. Nu har det gått närmare en vecka utan nackont och det var inte igår ska jag säga. Så yogan är min vän nu och förhoppningsvis för alltid. Jag vill gärna fortsätta även om jag är pinsamt stel och har balans som ett fyllo vilket gör mig till den ljudligaste deltagaren i yogaklassen. Det blir väl också bättre vad det lider, åtminstone hoppas jag det för mina närmaste grannar på golvet.

Annonser
Comments
8 Responses to “Yoga, stress och utmattningsdepression”
  1. Händelsevis skriver:

    Åh yoga är den bästa träningen jag vet! Nu har jag inte gått på ett tag och saknar det så mycket! Man blir så mjuk och varm i kroppen och det känns verkligen välgörande. Kom och prova Hot Yoga med mig i Malmö någon gång. Samma effekt som annan yoga fast upphöjt till 10 ungefär! 🙂
    Lycka till med din nyfunna träning!

    Gilla

  2. Tant Sviskon skriver:

    Så roligt att läsa! Jag hittade din blogg för ett tag sedan och har skummat igenom en hel del. Jag är själv mellan 30 och 40 och kämpar för att hitta balans i livet. Tycker att jag känner igen mig i mycket du skriver. Jag har också börjat på yoga i höst, och jag som inte brukar gilla sånt har också blivit helfrälst. Gick och bekymrade mig för om det inte skulle bli mer yoga efter de här åtta gångerna till och med 😀

    Gilla

    • Hanna skriver:

      Ääsch!! Jag skrev en lång kommentar på din blogg om att jag delar din ambivalens angående sparbloggare och att jag känner mig hemma hos dig. I korthet lät dem ungefär så här: Kära tant Sviskon! Tack för att du hittade min blogg. Jag vill ropa hear, hear! när jag läser dina inlägg. Så. Välkommen!

      Gilla

  3. Yogini skriver:

    Ungefär tre veckor innan jag gick in i väggen fick jag sluta på min älskade hot yoga i Malmö. Jag fattade inte själv att jag var på väg in i väggen, men det jag märkte på yogan var att jag inte klarade att vara inne i rummet utan alla larmsignaler gick igång så fort jag satte mig på mattan.

    Jag provade olika hot yoga pass (90 minuters, 60 minuters och till sist bara yin yoga men inte ens det fungerade innan jag fick sluta).

    Nu har jag varit sjukskriven i två veckor för utmattningssyndrom med ångest och jag saknar hot yoga så fruktansvärt mycket! Jag hoppas att jag en dag kan komma tillbaka till hot yoga i malmö, för de har underbara instuktörer med fantastiska pass. Just nu kan jag inte ens rulla ut min matta utan att få ångest .

    / 25-årig ledsen tjej

    Gilla

    • Hanna skriver:

      Det svåraste med utmattningssyndrom är att acceptera alla de saker en inte längre klarar. Viljan och lusten kan finnas men i utförandet tar det bara stopp. Jag känner mig dock väldigt trygg med att våga lova dig att du kommer att kunna yoga igen. Bara inte just nu. Inte idag. Kroppen behöver en paus nu och det ska du ge den. Sen kommer det tillbaka lite eftersom, nästan utan att det märks. Men var beredd på att det tar tid. Jag kämpar fortfarande med den insikten. Lycka till! Kram!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: