Sanningen om konsumtion

Jag har precis sett färdigt tredje delen i dokumentärserien Sanningen om konsumtion. Jag hade inte tänkt skriva om den eftersom jag upplevde de två första avsnitten som gammal skåpmat men nu när jag såg den tredje delen ångrade jag mig. Det är ju inte säkert att ni är lika blasé som jag som tror att jag kan allt och vet allt. Skämt åsido så kände jag att tredje delen väckte fler tankar än de andra delarna och det är väl egentligen det som är poängen med att se en dokumentär.

Första delen handlar om planerat åldrande av produkter som ju är ett gammalt fenomen. Andra delen tar upp hur företag spelar på och ibland till och med skapar rädslor hos oss som de sedan hävdar ha lösningen på. Det gäller sådant som medicin, larm och skönhetsprodukter till exempel. Inget av detta känns som nyheter för mig. Tredje delen däremot handlar om hur företagen har riktat in sig på att förändra konsumenters beteende och här börjar jag känna mig riktigt obekväm.

Jag tycker att jag är ganska medveten och har till exempel aldrig haft ett kreditkort, vilket diskuteras som ett viktigt trick för att hålla köpfesten igång, företagen måste skilja betalningen från köptillfället för att göra det mindre smärtsamt. Å andra sidan är jag född långt efter att tv-reklam blev vardagsmat och har inte levt i en värld där filmer inte omvandlas till en uppsjö av produkter att kränga. Jag tycker mig skratta överlägset åt dylika köptrick men inser vid närmare eftertanke att också jag köpt sådana produkter åt min son och att också jag sett Transformers utan att ha en aning om att filmen byggdes upp omkring en färdig produkt. Filmerna är alltså i grund och botten reklam för leksaker som ett företag vill sälja. Här får jag lite dålig smak i munnen.

När online-shoppingen tas upp inser jag att jag är lika förtappad som alla andra.  Jag vill ju också ha tillgång till hela världen genom ett enkelt klick och sedan få varan i postlådan dagen efter. Värst blir det när spelifieringen av marknadsföring tas upp och jag erinrar mig både ett och två tillfällen där jag accepterat att se reklam som betalning för något i ett spel eller där jag rentav blivit lurad för att jag trott mig betala med en undersökning och genom att ta emot reklam-mail men där det till sist visat sig att jag gått med på en prenumeration av något jag inte vill ha och att de pengar som är dragna är borta för alltid.

Jag skäms när jag skriver det och jag tar tillbaka alla högdragna tankar om hur mycket bättre jag är på att motstå och genomskåda konsumtionens frestelser än andra. Jag blir lika lurad som alla andra men jag är heligt och förbannat trött på det. Jag vill inte leva i ett sådant samhälle längre men jag vet inte hur jag ska kunna komma undan. Den enda väg jag kan se för att förhålla mig så förskonad som möjligt är den jag redan slagit in på, att inte shoppa mer än nödvändigt och att undvika reklam i så stor utsträckning jag kan. Sen ska jag försöka mig på tipset från dokumentären om att betala kontant och se om jag sparar pengar på det viset. Det är tydligen enormt mycket mer smärtsamt att skiljas från kosingen om en rent faktiskt håller den i handen. Det låter ju rimligt så vi får väl se.

Annonser
Comments
4 Responses to “Sanningen om konsumtion”
  1. Tant Sviskon skriver:

    Haha, jag fattade också beslut att bara betala allting kontant efter att ha sett den 😀

    Gilla

    • Hanna skriver:

      Well, jag har alltid räknat bort de kontanter jag har eftersom de inte längre finns på kontot så jag vet inte om det funkar på mig. Det är som om kontanterna bränner mer på fickan än kortet. Hur upplevde du det?

      Gilla

      • Tant Sviskon skriver:

        Alltså, jag såg den i söndags och har knappt gjort av med pengar sedan dess, men jag tänker framförallt tillämpa det på lite större köp tror jag? Typ, ska jag köpa den här klänningen. Häng undan, gå och ta ut pengar och fundera lite, istället för att dra fram kortet direkt.

        Gilla

  2. Händelsevis skriver:

    Jag har inte sett den sista delen än men jag tyckte de två första var tänkvärda. Även om det som du säger, var mycket gammal skåpmat. Ibland är det ju lönt att bli påmind också, det är lätt att glömma.
    Kontanter är jag dålig på. Jag tror alltid att de är någon slags bonus och fikar gärna bort dem. Jag betalar hellre allt med kort, då har jag även koll på var pengarna tog vägen. Samt att kaffet på skolan och deras kaffeautomat bara tar kontanter. Har jag inga köper jag inget, lika med att jag sparar de slantarna! 🙂
    Dock kanske jag ska se sista delen innan jag börjar uttala mig…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: