Ekologisk deo

Efter mycket meck fram och tillbaka med deodoranter av olika slag började jag misströsta om att någonsin hitta någon utan kemikalier som fungerade. Jag har aldrig svettats mycket och min initiala metod gick helt enkelt ut på att låta bli att använda deodorant. Det har ofta hänt att jag gått utan deodorant i flera dagar utan att lukta svett så jag räknade med att om jag var extra noga med att tvätta mig skulle det fungera. Trist nog så synkroniserades mitt fullständiga upphörande av deoanvändning med en plötsligt ökad kroppsbehåring på benen och ökande svett och därtill också svett som luktar mer illa än den tidigare gjort. Jag vet inte hur det hänger ihop men det verkar som om jag genomgått någon sorts hormonell förändring för det finns också andra saker som tyder på det.

Störigt är det hur som helst så jakten på en ekologisk deodorant som fungerar började. Det var inte särskilt lätt och i flera fall upplevde jag att jag faktiskt luktade mer med den ekologiska deodoranten än utan och jag började misstänka att det kanske inte går att motverka svettlukt utan kemikalier.

Så upptäckte jag no poo-varianten av deo och provade på för ett par månader sedan. Den innehåller bikarbonat (alltid denna bikarbonat) och kokosolja. I min första blandning kryddade jag med citronskal men det var ingen höjdare eftersom jag inte silade den. Jag avråder alltså från detta tilltag.

När jag startade försöket var det över 30 grader varmt i Sverige och kokosolja smälter vid 24 grader. Det innebar att min deo aldrig stelnade så som den annars normalt gör och det var svårt att få ingredienserna att gå ihop.  Jag blev dessutom varmare och svettigare än normalt vilket så klart påverkade testresultatet. Jag hade alltså en lång period när jag inte tyckte att deon fungerade och jag testade på olika sätt fram och tillbaka. Nu när temperaturen är tillbaka på mer normala nivåer förstår jag plötsligt hur enkelt det kan vara. Om bara oljan och bikarbonaten smälter ihop så får en en färdig produkt att smörja på i armhålan. Den klick en tar smälter genast av kroppsvärmen och när krämen smörjs på bör en känna smulor av bikarbonaten. Detta verkar vara den stora nackdelen, att bikarbonaten kan vara stark och orsaka sveda och utslag på huden, men hittar en bara rätt proportioner så kan detta undvikas.

Aningen påfrestande är också smuligheten som uppstår i kläderna men jag tycker att också detta har avtagit med tilltagande vana. Jag är glad att jag envisades för nu när jag äntligen tycker att det fungerar så har jag en otroligt dryg och därmed väldigt billig deodorant som är fullständigt naturlig och snäll mot kroppen. Jag luktar sällan svett även om deon inte stoppar svetten från att bryta fram utan då stiger istället en doft av kokos.

Jämfört med traditionella deodoranter håller den kanske inte lika länge och en sen kväll efter en lång dag luktar doftar armhålan kanske inte längre kokos men även om en inte precis doftar nyponros så luktar en i alla fall inte svett. Och det får vara gott nog tycker jag.

Jag inspirerades av receptet från Elisabeth Ingvar men eftersom jag inte hade någon Maizena hemma körde jag utan nästa gång ska jag prova alla tre ingredienserna och se om det gör någon skillnad. Så, här kommer det skamlöst stulna receptet:

Du behöver:

Kokosolja (obs, ej kokosfett i margarinklossform utan kallpressad olja på burk)
Bikarbonat (tar bort dålig lukt)
Stärkelse (typ maizena eller arrowroot) (suger upp fukt)

Kokosolja smälter vid typ 25 grader så det räcker med att ställa burken i ett vattenbad med varmt kranvatten. I med lika delar av varje ingrediens (jag tog 1/2 dl av varje, folk med känslig hud kan ta lite mindre bikarbonat). Det är inte så noga. Vem mäter ens! Äsch!

Ha i lite doftolja om du vill – förra gången hade jag i lite rivet citronskal och den här gången hade jag i pepparmintarom (vem vill inte dofta av colgateleende?) samt några droppar någon konstig, härlig, esterisk, myskoolja som min mor assisterade mig med.

Blanda ordentligt. Det blir som sås men kokosoljan stelnar ju sen och då blir det som kräm som man smörjer armhålan med sen. Det blir inte kladdigt, inte oljigt, inte pudrigt med en diskret god doft. Jag klarar mig utan svettlukt och känner mig fräsch. Funkar till han, hon och hen.

Nu har jag precis använt upp min första sats och jag tänker absolut ge mig på det igen. Jag återkommer med resultatet i vintervarma kläder i instängda och uppvärmda lokaler. Det ska bli intressant.

Annonser
Comments
3 Responses to “Ekologisk deo”
  1. Händelsevis skriver:

    Fick en liknande blandning i present av en kompis och faktiskt är det den bästa deo jag haft!
    I ärlighetens namn är jag väldigt förvånad över att den funkar så bra, men hittills har jag absolut inget att klaga på. 🙂

    Gilla

    • Hanna skriver:

      Vad kul att du är så nöjd! Jag ska nog experimentera lite med receptet för jag tycker det finns potential för förbättring men är också nöjd på det stora hela. Och just precis nu har jag också hittat en liten plåtburk i lagom storlek att förvara den i.

      Gilla

Trackbacks
Check out what others are saying...
  1. […] Det resulterade i att jag läste på om att göra egna produkter av snälla ingredienser och jag testade bland annat att göra min egen deo. Det gick upp och ner. Ibland fungerade det bra, ibland inte alls. Framför allt kändes det bra […]

    Gilla



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: