Bloggpaus

Jag har varit borta ett tag, det kanske ni har märkt? Det blev plötsligt höst på riktigt och det visade sig att jag inte plötsligt blivit omvänd till höstälskare utan att det inte hade blivit höst än. Det har det nu och det är inget vidare.

Jag har återgått till att vara trött, trött, trött. Ångesttröttheten kommer på besök lite titt som tätt och lite oberoende av vad jag gör. Humöret har sjunkit och jag är lättretad. Kroppen är ofta på helspänn utan att jag sagt åt den att vara det och jag oroar mig återigen för alla möjliga saker. Bilen, ekonomin, jobbet, orken… Mitt präktiga ”jag tänder ljus och stickar på kvällen tills jag lägger mig och sover senast kl. 22” är ett minne blott och jag ser på tv alldeles för länge på kvällen. Jag orkar inte med något annat och när jag lägger mig har jag svårt att sova.

På jobbet har jag dåligt samvete för mina kolleger som täcker upp för mig medan jag är sjukskriven för jag ser att de är stressade. Jag vet att det inte är mitt problem och båda försäkrar mig om att jag inte ska tänka på dem, men det går inte att låta bli. Så därför oroar jag mig för att det kanske inte går att gå upp i tid som planerat i januari.

Mina hägrande framtidsvisioner om kollektiv med höns och odling känns avlägsna och irrelevanta, och det skrämmer mig för det betyder att jag har sjunkit ner i vardagsdyn där all kraft går åt till att klara jobb och hem. Så vill jag inte ha det.

I övrigt försöker jag räcka till åt familjen och hemmet men det känns som att det inte lyckas något vidare. När tanken på bloggen poppar upp blir jag stressad så därför har den fått bero. Kanske pausar jag lite från bloggandet? Eller så upptäcker jag att det är precis vad jag behöver och kommer tillbaka med förnyad kraft. Vi får se. Hoppas ni har tålamod så länge!

Annonser
Comments
4 Responses to “Bloggpaus”
  1. Jenny skriver:

    Hej! 🙂 l morgon är en ny dag. Varje ny dag ger möjlighet att leva precis så som vi vill leva. Vi behöver inte göra samma som igår, om vi inte var nöjda med de handlingarna.

    När jag gick en barnledarekurs fick jag lära mig att barn inte går över sin gränser. De ger järnet och när de blir trötta så vilar det direkt och sen ger de järnet igen. Det är alltså inte naturligt att pressa lite till för då blir vi sjuka. Barn vet det men vuxna pressar dem att bli något de naturligt inte är gjorda för och därför blir vi vilsna och frustrerade vuxna och lett offer utnyttjande av andras viljor och visioner. Du har ansvar för din hälsa och andra för sin. I flygplanet så ska man sätta på sig själv syrgasmasken innan man kan hjälpa nån annan. Man är inte nyttig för någon om man inte tar ansvar för sitt.

    Fundera över vad som är ditt ansvar/ditt att bära och vilken packning som du bär åt någon annan.

    Jag kan oxå fly ner i destruktiva beteenden ibland som brukandet av socker, tv och shopping mm, det gör vi alla. men då det inte leder sunda val eller bättre hälsa så bestämmer jag mig att välja bättre och gör ett bättre val som yoga, promenad, bättre kost mm. Att vara hälsosam behöver inte kosta en krona.
    Det är aldrig försent att göra bättre.

    Livet går som ett EKG. Desto fler sunda val desto mjukare kurva.

    Gläds åt det bra i livet och välj det sunda. Att vi blir sjuka är kroppens signal att det är dax att ta hand om sig själv.

    Vår överkonsumtion hänger i hop med sockerberoende. LCHF och Rawfood kost hjälper att hålla suget nere och är näringsrik kost. Att du är trött nu på hösten låter som du har brist på järn och D-Vitamin. Gå promenad på lunchen varje dag för naturlig sol eller 5min i veckan i solarium för att få ljusterapi med D-Vitamin (3-5min i veckan ger inte canser). Lax och makrill samt ostar och lättmjölk innehåller d-vitamin. Järn hittar du i bladspenat, persilja, musslor, leverpastej och rödbeta mfl.

    Jag tror på dina drömmar, ge inte upp 🙂
    Kram Jenny
    En medmänniska

    Gilla

  2. Anna-Karin Johansson skriver:

    Åh, vad jag känner igen mig i ditt inlägg! Jag har ganska nyss hittat din blogg och tycker dina tankar om arbete, hem och livet i största allmänhet är så inspirerande. Jag hoppas på många fler inlägg från dig. Berätta om vad du stickar! Själv stickar jag mest för att komma åt alla ”må-bra” ämnen som bildas i kroppen då man sysslar och pysslar med händerna. Ta hand om dig!

    Gilla

    • Hanna skriver:

      Hej Anna-Karin!

      Vad roligt att höra att du känner dig inspirerad av bloggen. Det är ju det jag gärna vill och bara jag får näsan över vattenytan igen så ska jag nog komma tillbaka.

      Mitt stickande är en ny företeelse och jag håller på att lära mig. Det är alltså inte särskilt avancerat utan jag tragglar med olika modeller av raggsockar av samma anledning som du. Det är skönt att göra något med händerna och det är skönt att skapa något som går att använda. Häromdagen blev jag färdig med ett par vridna babysockar utan häl som en kompis ska få. Nu ska jag försöka bli färdig med ett par till mig själv också. Vad stickar du för något?

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: