Magi i vardagen

Sedan jag var sex år och lärde mig läsa har jag varit uppslukad av böcker. Jag hade alltid en bok i väskan och läste på bussen, på rasten, på toaletten. Ibland läste jag gående mellan olika rum. Jag läste medan jag åt och jag läste i bastun. Jag läste när det var meningen att jag skulle sova och när det var meningen att jag skulle städa. Ofta läste jag flera böcker samtidigt. En i sängen, en annan på toaletten. En tredje i köket och ibland låg en bok hos farmor och väntade sedan mitt senaste besök. Jag använde aldrig bokmärke och kom alltid ihåg vilken sida jag kommit till. Böcker och läsning var meningen med mitt liv.

När jag var ung vuxen bodde jag utomlands i perioder och var hänvisad till kvarlämnade böcker på hotell runt omkring. På den tiden fanns inga e-böcker eller mobiltelefoner utan jag läste det jag kom över. Jag flyttade till Danmark och hittade den svenska hyllan på det lokala biblioteket. Den var trist så jag började läsa på danska. Det tog emot i början men suget efter litteratur var så stort att jag snart kom över det.

Så flyttade jag hem och började läsa på högskolan. Programmet jag läste gavs på engelska så all min kurslitteratur var på engelska. Och den var tung. Lite grann mattades läslusten men fortfarande slukade jag stora mängder böcker. Vid den tidpunkten kom för första gången i mitt liv betal-tv in i bilden. Jag började titta lite mer på tv och läste lite mindre. Kurslitteraturen innebar att lustläsningen färgades lite och det var lättare att slappna av med annan underhållning. Men jag läste.

Så fick jag barn. Jag fick ett barn som inte gärna sov och jag var så in i döden trött. Inte hann jag med samma mängd böcker längre, men vid de få tillfällen då bebisen faktiskt sov en stund tog jag fram min efterlängtade bok. När han var tre år började jag plugga på universitetet. Bibliotekarie skulle jag bli. Jag studerade heltid, pendlade 8 mil till föreläsningarna, jobbade extra på kvällarna och skötte hem och barn. Här någonstans dog min läsning.

Det var också här jag stötte på Facebook första gången. Och i samma veva började smarta telefoner dyka upp. Streamingtjänster för film och tv. Och en trött, trött mamma. I efterhand kan jag se att vägen till utmattning började här och att jag har varit på väg dit i många år. Att min lust till läsning försvann i samband med att jag blev bibliotekarie är ironiskt men kanske inte så konstigt. För samtidigt som telefonen och sociala medier tog över mitt liv så snurrade också karusellen på fortare och fortare.

Jag tog min masterexamen och hade studerat på högre nivå i fem och ett halvt år. Jag hade lärt mig nya sätt att tänka. Blivit intellektuell och kritisk. Lärt mig skillnaden på finkultur och fulkultur. Det dög inte längre att läsa vad som helst, och det gör det som tur är fortfarande inte, men det innebar att jag hade svårt att hitta litteratur som uppfyllde kriterierna och som samtidigt trollband mig på det sätt jag minns från barndomen och ungdomsåren.

Kanske är det en naturlig utveckling men jag har sörjt min borttappade läslust gränslöst. Jag har försökt tvinga mig att läsa. Jag har valt skräplitteratur för att se om det skulle öka lusten. Jag har läst kritikerrosat för då borde det väl vara bra. Jag har läst det mest efterfrågade för att se om det skulle fungera men icke.

Till sist har jag fått inse att läsningens magi kanske aldrig kommer återkomma till mig i samma form som förr. Jag kanske är alltför förändrad som person. Men ibland glimtar det till av magiska färger och då är det bara att hoppa på tåget. Låta teven vara avstängd. Inte ta upp telefonen. Dämpa belysningen, tända ett ljus och så bara sträckläsa. Där är jag nu. Och jag tror att det finns många anledningar men kanske allra mest att jag nu mår bättre och att jag äntligen har tid.

Förvånansvärt nog är det oftast tonårsböcker som fångar mig på det viset och jag slutar nu officiellt att skämmas för att jag tycker Farlig förmåga är en bättre bok än Steglitsan. Jag tänker ge mig hän åt min förälskelse vare sig det är Twilight eller Utvandrarna. För litteraturen ger så mycket oavsett om den är fin eller ful och det borde jag som bibliotekarie omhulda. Så vi ses! Nu ska jag läsa om tonåriga häxor i ett alternativt 1800-tals-England.

2015/02/img_3258-0.png

Årets magiska upplevelser:
Utvandrarsviten av Vilhelm Moberg
Nancytrilogin av Elsie Johansson
Kejsaren av Portugallien av Selma Lagerlöf
Tillbaka till henne av Sara Lövestam
Farlig förmåga (trilogi) av Jessica Spotswood
Divergent (trilogi) av Veronica Roth

Annonser
Comments
5 Responses to “Magi i vardagen”
  1. Tant Sviskon skriver:

    Åh, herreminje, hade kunnat skriva rubbet själv. Bortsett från att jag har en annan universitetsexamen. Men den där läslusten, vars tog den vägen? Min bästa på senare tid är Jellicoe Road och allt av Liv Strömqvist. Serier är absolut min nya grej, alltså inte Kalle Anka, men Fables, Sandman, Saga, Rat Queens. Love serier. Man klämmer ett helt album på en kväll och får en flerspektrad kulturell upplevelse. Mums.

    Gilla

    • Hanna skriver:

      Ja! Jellicoe Road är ju en fining, men om jag ska vara helt ärlig så gillade jag Francesca ännu mer. Marchettas andra bok alltså. Har du inte läst den så gör det. Liv Strömqvist är ju ett säkert kort ja, men jag har lite svårt för serier i allmänhet. Tycker liksom inte att det är tillräckligt mycket text. Och grafiska romaner gör mig liksom lite matt. Men Kalle Anka är faktiskt en nygammal kärlek här hemma. Sonen har upptäckt Kalle och då började jag liksom smygläsa lite. Och det är allt bra fortfarande.

      Gilla

      • Tant Sviskon skriver:

        Jag skriver genast upp Francesca på min lista! Alltså, grafiska romaner (typ Alison Bechdel eller Ulli Lust eller så) måste jag vara rätt… PÅ för att orka. Men ett färgglatt fantasäventyr, det glider liksom ner helt smärtfritt. Gjorde en riktad insats för fem-sex år sedan och började läsa serier och manga för att inte bli helt akterseglad vid den aktningsvärda åldern av dryga 30 😀

        Gilla

  2. Matilda skriver:

    Jag känner verkligen igen mig! Efter allt läsande i mina studier/jobb så är det så mycket lättare att glo på en deckare eller spela ett fånigt mobilspel eller läsa bloggar istället för att ta upp en skönlitterärbok. För drygt 1,5 år sedan var jag tog jag hand om en äldre släkting som var sjuk i tre veckor. Det fanns inte så mycket att göra och då slukade jag flera böcker. Det var riktigt skönt. För min del tror jag att det mycket handlar om att hitta ro för att läsa, att vara nervarvad när jag plockar fram en bok

    Gilla

    • Hanna skriver:

      Det gäller nog oss alla mer eller mindre. Det är så lätt att hitta snabb tillfredsställelse idag och det erbjuder ju inte en bok. En bok innebär ett mer aktivt val men om en är medveten om det kan det ju hända plötsligt. Här händer det just nu. 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: