Mental trötthet

Jag jobbar fortfarande 50% och med tanke på energinivån så kommer det inte att förändras den närmaste tiden. Det funkar fint att jobba så som jag gör (tror jag) men när jag kommer hem är det horisontalläge som gäller. Jag sover ofta på eftermiddagarna och det känns som ett dåligt tecken för det slutade jag med någon gång i somras och att jag nu har behov av det igen tyder på att det går åt fel håll på något vis. Jag har också börjat känna av att jag blir lika trött av att göra saker hemma, även sånt som jag tycker är roligt och som vanligtvis gör mig piggare och gladare och det känns surt. Det verkar finnas en magisk gräns på ungefär tre, fyra timmar och sen är dagens energi slut.

Vissa dagar när det varit extra mycket känner jag mig öm i hjärnan. Som när en har influensa och musklerna gör ont och huden ömmar. Fast i hjärnan. Mental trötthet kallas det visst och behandlas med vila. Tydligen ska jag planera in vila under dagen och det fungerar ju de flesta dagar men inte när jag står i infodisken på biblioteket. Det funkar ju inte riktigt att be folk vänta för att jag ska gå och lägga mig en stund. Men det var skönt att hitta ett begrepp som beskriver det där jag upplever men inte kan förklara. Att bli trött av datorn, av radion, av samtal, av stormarknaden etc. Mer om mental trötthet hittar du här.

1312775_figurdagDenna segdragna trötthet känns jobbig av flera anledningar, men mest är det nog för att jag inte orkar med att vara sjukskriven längre. Att behöva förklara och känna efter hela tiden. Att känna mig annorlunda och särbehandlad. Jag lekte ett tag med tanken på att friskskriva mig och jobba 75% och sen hoppas på det bästa, bara för att slippa vara märkt längre. Så indoktrinerad är jag av arbetssamhället att det känns värre att vara sjukskriven än det faktum att jag inte orkar göra sånt jag tycker är roligt eller umgås med folk utanför hemmet. Jag har  i alla fall insett att det inte kommer att fungera. Om jag börjar jobba 75% ökar mina arbetsuppgifter och sover jag efter jobbet med ångesttröttheten i sällskap när jag jobbar halvtid så kommer jag nog att krascha helt om jag försöker öka takten. Jävla skit!

Jag vill ju egentligen bara njuta av livet. Av att våren har kommit och att ljuset är här. Av att solen har börjat värma och att den blå himlen kikar fram oftare och oftare. Då får jag så mycket lust och känner livet i mig. Och jag vill göra allt, allt på en gång, och så får jag erkänna mig besegrad och ligga i soffan och avundsjukt titta ut på livet där ute.

Annonser
Comments
2 Responses to “Mental trötthet”
  1. livsglimtar skriver:

    Känner igen mig i dina ord.

    Gilla

  2. Bosse G skriver:

    Jag hade en ”nära väggen upplevelse” när jag var i arbetslivet (nu är jag pensionär). Jag har en teori om stresströskeln: När man börjar i arbetslivet har man en tämligen hög stresströskel men varje gång man ”överstressar” hyvlar man ner sin tröskel lite grann. Går man in i väggen så har man hyvlat ner sin stresströskel till ett minimum och den kommer aldrig att återuppstå till sin forna nivå. Du kommer att bli lättstressad av de enklaste saker du ska göra. Det är en omöjlighet att återgå till sitt förutvarande jobb, du behöver ett helt annorlunda arbete för att lyckas någotsånär. Du blir en skörare person när det gäller mentala påfrestningar. Du behöver ett jobb där du arbetar mindre med hjärnan och mera med kroppen. Själv gick jag från gruppchef till snickare.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: