Plikttrogen, bra eller anus?

Jag är svajig nu för tiden och både energin och humöret åker jojo. För några veckor sedan var jag så slut att jag inte kunde se någon annan möjlighet än att gå ner i arbetstid istället för upp. Så illa känns det inte längre och jag vet inte om det hänger ihop med att jag nu varit medicinfri i någon månad.

Under nedtrappningsperioden och under veckorna efter funderade jag mycket på vad som var min naturliga reaktion och vad som var en biverkning av utsättningen av antidepressiva. Det är helt omöjligt att svara på och det höll på att göra mig tokig. Nu är det jag och min kropp som står för hela måendet och det känns befriande att veta att ja, just nu mår jag skit, men det är i alla fall inte på grund av någon biverkning av medicinen. På andra hållet kan jag också få känna riktig glädje och lycka utan att fundera över om det är på grund av medicinen som jag mår bra och om jag skulle rasa ner i ett svart hål egentligen om jag inte medicinerade.

Den här veckan har jag varit väldigt arg. Jag har nästan blivit orolig över att en så het ilska kan bubbla upp över en dum omkörning, för även om jag är en ryande bilförare så är det inte så farligt som det låter. Men nu har det alltså varit det. Jag har vaknat på morgonen med ilska och vrede i kroppen och även om jag försökt sortera ut varför jag känt så, så har jag inte lyckats.

Mitt sömnbehov har också ökat lavinartat den sista tiden och jag kan sova tio timmar på natten, behöva en middagslur, och ändå inte kunna hålla mig vaken längre än till tio på kvällen.

Jag försöker tyda symptomen men det är svårt och jag är så fruktansvärt less på att behöva analysera mig själv hela tiden. Jag försöker i alla fall att vara snäll mot mig och har insett att det finns mycket jag behöver förändra som jag redan trodde att jag ändrat på.

En sån sak är min fruktansvärda plikttrogenhet. En egenskap jag alltid tyckt varit positiv, men som jag idag kan se ställer till det för mig. Jag har tyckt att jag gjort vad jag kunnat för att bli frisk genom att bara jobba halvtid och genom att se till att vila ordentligt varje eftermiddag. Men det räcker inte. Jag lyckas bränna all energi jag samlar ihop och hinner aldrig lagra någon för framtida behov. Det beror på att jag utför alla uppgifter på samma sätt som innan jag blir sjuk. Och bara för att uppgifterna är färre så betyder inte det att energiförlusten blir mindre när jag tar i så jag spricker. Nu försöker jag lämna ifrån mig uppgifter, fundera över om det är nödvändigt att jag deltar i alla möten, acceptera att en del saker inte blir gjorda eller blir gjorda på ett annat sätt än jag hade gjort det. Mitt kontrollbehov protesterar skriande men jag får försöka lära mig att klara av det.

Jag vill skriva om något roligare men på grund av ovanstående så blir det så här. Tack och lov finns det andra som skriver så mycket fint och bra så både ni och jag får nöja oss med det. Just nu är min största inspirationskälla Kammebornia, som oftast skriver om ditt och datt, men som ändå lyckas förmedla så mycket mellan raderna. Hennes blogg är som en sagovärld och det är fint med en sagovärld när tvätten flödar över hela golvet i tvättstugan och de stackars majsplantorna försmäktar i väntan på ny jord och en trädgårdsmästare som orkar. Titta
in du också!

Annonser
Comments
One Response to “Plikttrogen, bra eller anus?”
  1. lenaericsson skriver:

    Ibland så får man nöja sig med att bara vara. Man måste inte vara duktig hela tiden. Låt andra få vara det ett tag och njut av att hitta dina sagovärldar att få gå in och vila i. Sköt om dig!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: