Att gilla läget

Jag har varit på semester. I Grekland närmare bestämt. Det är inte så downshiftaraktigt av mig att åka på utlandssemester, men nu var det i alla fall så.

När jag var där slogs jag igen av hur mycket jag trivs där. Det är värmen så klart. Och solen. Hur underbart är det inte att slippa oroa sig för att det goda vädret snart är slut? Hur underbart är det inte att kunna välja själv när det är dags att stiga ut i solen och värmen? Att slippa jacka och sjal. Att låta fötterna andas och huden smekas av solen. Ljuset.

Men det är inte allt. För många år sen bodde och arbetade jag i Grekland och jag saknar livsstilen där. Det långsammare tempot. Siga, siga som motto, vilket mer eller mindre betyder ta det lugnt, ingen brådska. Det ordnar sig liksom. I sinom tid. Gästfriheten. Livet utanför hemmet. Luften som står stilla och liksom dallrar av värme. Som för med sig doften av damm och backtimjan, bensin och apelsinblom. Syrsornas sång. En perfekt solmogen tomat som dryper av såväl saft som smak. Så där som den aldrig skulle kunna göra i Sverige. Den snabba kvällningen där solen försvinner inför mina ögon och ett mjukt mörker sänker sig. Mörkret är liksom alltid varmt och välkomnande i Grekland. Inte kallt och hårt som här. Jag saknar siestan. Att jobba på förmiddagen och sen gå hem och äta lunch. Dra för gardinerna och lägga sig på sängen under de varmaste timmarna. Samla nya krafter och sedan återgå till livet under de där välsignade eftermiddagstimmarna när hettan släpper sitt järngrepp och en stillhet anas i luften. Det blånande diset över avlägsna berg. Över havets enorma spegel. Att köra vespa. På stora gator med mycket trafik där en enkelt smyger förbi. Där en parkerar på ett litet frimärke. På smala, dammiga bergsvägar. Där en flock getter passerar precis där du ska fram. Där fikonen hänger ner över vägen och du bara sträcker fram handen och plockar ett. En fjäril som fladdrar framför dig och så ett litet kafenio i nästa by. Under trädens skugga där allt är stilla. Den karga, vilda skönheten i landet och havet som är så hjärtslitande. Jag saknar det så att det gör ont ibland.DSC00593DSC00612

Men jag har förstått att jag inte kan återskapa det som en gång var. Att åka på chartersemester någonstans i en ynklig liten vecka är inte detsamma som att bo någonstans i en längre period. Det går inte ens att jämföra. Du glömmer så fort. De små smultronställena du hade. Var var de nu? Och den där restaurangen med den trevliga ägaren. Finns den inte längre? Alla de du kände. Vilka var de? Du kommer inte ens ihåg hur en säger skål på grekiska. Det blir liksom knappt en blek avbild av det där vackra och underbara livet du minns.

Men ändå är det så underbart. För att du är svensk och för att den svenska vintern långsamt suger livet ur dig. För att du dricker sol och ljus med hela din kropp. Så du vill inte åka hem. Men det måste du så klart.

DSC00602DSC00644

Och när du kommer hem så regnar det. Det är 11 grader och snålblåst. Himlen är så grå att du måste tända lamporna inomhus. Och du tänker att det här går inte. Det här vill jag inte.

Men så kommer solen tillbaka i Sverige. Inte stark och obarmhärtig som vid Medelhavet, utan blyg och försiktig. Rapsfälten står i gul blom och varje buske, varje träd är översållat av skir grönska. Äppelträd och körsbärsträd blommar. Humlorna surrar och gräsmattor behöver klippas. Så du klipper gräset. Och gräver lite i landet. Drar upp lite ogräs. Drömmer om sommarens kommande skördar och dricker en kopp te i solen. Dåsar lite på trädgårdssoffan med en podd i öronen. Planerar en cykelutflykt. Och önskar dig höns och en stor fruktträdgård. Och ett stort växthus. Och kan plötsligt inte tänka dig att bo någon annanstans än i Sverige. Där solen är blyg och grönskan är mild. Där sommaren är kort och det mesta regnar bort. Men åh så ljuvligt i det korta ögonblicket av sol och perfektion.

Så jag kommer att resa igen. Jag älskar att resa och trots att det är en penga- och miljöbov så är det något jag inte helt vill avsäga mig. Jag prioriterar det framför mycket annat. Men jag vill också vara glad och nöjd här och nu. Och är det någonting min utmattningsresa har lärt mig, så är det att vara glad och nöjd här och nu. Jag kan så mycket bättre njuta i stunden nu. Av de små sakerna. Jag gillar läget helt enkelt.

Annonser
Comments
2 Responses to “Att gilla läget”
  1. elsa skriver:

    Vilken fin text! Att återskapa de som har varit, går ju inte. Behållningen är att kunna minnas det som har varit bra i livet.

    Gilla

  2. Händelsevis skriver:

    Åh Grekland! Så underbart det var!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: