Husregler

Hippiemamman skrev häromdagen ett inlägg om att underlätta för sig själv som utmattad. Det är nämligen inte så lätt. Det finns ju anledningar till att en hamnat där och de anledningarna stavas ofta plikttrogenhet, ansvarstagande och dåligt samvete. Egenskaper som jag alltid sett som ganska positiva och till och med har omnämnt i mitt CV. Ja, inte det dåliga samvetet förstås för det implicerar ju att jag inte har lyckats med allt, men du fattar.

När jag varit sjukskriven ett par månader fick jag en remiss till en KBT-psykolog och det var verkligen bra. Jag skulle önska att alla fick göra det någon gång, bara för att reda upp lite i allt som pågår. Min psykolog lyckades på ett fantastiskt vis få mig att själv göra hela jobbet medans hen lyssnade och ställde följdfrågor emellanåt och ofta så liksom bara löste sig saker när jag satt där och förde monolog. Vid några tillfällen fick jag dock i uppdrag att använda olika verktyg som vid första anblicken såg ganska simpla ut, men som senare visade sig ha hjälpt mig att hitta strategier att möta min stress med. Jag har tidigare skrivit om hur viktigt det är för mig med struktur i livet, men första steget för att komma dit var att identifiera vad som faktiskt är bra för mig. Jag fick i hemläxa att lista alla mina energikällor och mina energitjuvar och där insåg jag till exempel att jag var bra på att prokrastinera och att det fick mig att må otroligt dåligt. Det har jag föIMG_3570rsökt bli bättre på och det gör skillnad.

Nästa uppdrag psykologen gav mig var att titta på mina energitjuvar och se vad jag kunde göra för att minska energiläckaget. Jag valde den tjuv som fick mig att må sämst och som jag hade haft svårt att ens skriva ner på min lista; nämligen relationen till mitt barn. Det känns ju rent ut sagt för jävligt att kalla sitt barn för energitjuv och när jag funderade på det så insåg jag att det inte nödvändigtvis var han som var tjuven. Lika mycket handlade det om mitt sätt att förhålla mig till modersrollen. Att hela tiden vara redo, att hela tiden serva och att hela tiden vara tillgänglig slet hårt på mig eftersom jag inte heller tillät mig vila och återhämtning efter att min son somnat på kvällen. För att komma tillrätta med det som sög mest energi så pratade jag med min dåvarande sjuåring om att skriva en lista med husregler där vi båda kunde bidra med regler som vi tyckte skulle underlätta. Till slut kom vi fram till det här resultatet.

1. Alla får en halvtimme när vi kommer hem.

Den här regeln betyder att efter arbets/skoldagen mår alla bra av att varva ner lite. Vi har valt att ta en halvtimme där var och en gör vad som passar utan att vi stör varandra. Vill man något så får man vänta tills halvtimmen passerat. För min del har den här regeln varit absolut viktigast eftersom den gett mig andrum mellan arbetsdagen och nästa arbetspass, nämligen middag och husarbete.

2. Vi hjälps åt med maten.

Den här regeln har med tiden blivit urvattnad och jag borde kanske återinföra den, men när det var som värst gjorde det en otrolig skillnad att kunna få hjälp i köket, även av en sjuåring. Naturligtvis gjorde han det innan också men nu var det fastslaget att alla behöver bidra även om det bara handlar om att duka bordet eller hacka grönsaker.

3. Sonen tar ansvar för gympapåse och fruktlåda.

Alla som har barn vet hur mycket det är som ska kommas ihåg varje dag. När min son började skolan var jag mitt i en eskalerande utmattning och att komma ihåg vilka dagar gympapåsen skulle med och hinna packa frukt varje morgon var ett riktigt gissel. När jag lade över ansvaret där det hör hemma (ja, naturligtvis fick jag påminna honom och hjälpa honom att hitta grejer och ibland skära frukt etc.) så blev det också en riktig lättnad. Detta har också fått honom att förstå att han har ett eget ansvar för att bli färdig på morgonen med allt vad det innebär av påklädning, tandborstning och väskpackning. Plötsligt kunde han själv ordna sitt eget mellanmål och av och till till och med middag (ja, köpeköttbullar och makaroner är förträfflig middag när en ligger utslagen på soffan och ens barn serverar.)

4. Vi har blandad tv.

Just den här regeln behöver vi inte längre eftersom det inte är ett problem nu, men när den skrevs handlade det om att vi i vårt hem hade skapat en förväntning om att under dagtid hade barn rätt till barnkanalen och att vuxna därmed fick vänta till kvällen. Ja, jag ser nu att det låter konstigt men så var det i alla fall och eftersom jag inte ville ha mer än en tv så resulterade det i att jag aldrig såg på tv, alternativt såg alldeles för mycket Hannas hjälplinje. Vilket naturligtvis kan vara bra, men det här var inte riktigt medvetet valt. Kvällarna gick alltid åt till arbete med tvätt, städning, matlådepackning, ekonomi och så vidare, och så vidare, och så vidare. Du vet säkert vad jag menar. För mig är en stund framför teven ett bra sätt att varva ner eftersom jag då inte kräver något av mig själv. Till slut var det det enda sättet jag kunde slappna av någorlunda på. Blandad tv innebar alltså helt enkelt att ibland fick jag välja, ibland fick sonen välja och ibland valde vi tillsammans.

5. Tänk innan du ropar.

Alla som har barn känner också igen det eviga ropandet.”Mamma, kan jag få hjälp?” ”Mamma, kom och titta!” ”Mamma, jag gjorde mål!” Mamma, mamma, mamma…” Naturligtvis måste man få ropa och få hjälp om man behöver det. Det vi diskuterade var att få bukt med det slentrianmässiga ropandet på hjälp, det vill säga försök själv först innan du ber om hjälp, och vanan att behöva bekräftelse på varenda utförd handling. Ibland kommer jag gärna och ser det fantastiska avkomman åstadkommit och jag hjälper så klart när det behövs. Men tanken med regeln var eftertanke innan man öppnade munnen och det gav faktiskt resultat.

Främst var det bra att ha diskussionen och sedan fästa reglerna på papper eftersom det då var enkelt att hänvisa till reglerna när något inte fungerade. Men jag tror också att min son blev genuint stolt över att bli tillfrågad och få möjlighet att hjälpa mamma att må bättre. Jag har hela tiden varit öppen med hur jag mår inför honom och förklarat vad det beror på och att det inte är hans fel. Men att få vara en del av en process och förstå vad som händer tror jag är bra för både stora och små och jag tror att han har haft lättare att hantera en trött mamma som konstant ligger på soffan när han förstår vad det handlar om och vad han kan göra för att hjälpa. Och det gör mig stolt och glad. Det här gjorde vi bra, han och jag.

 

Annonser
Comments
3 Responses to “Husregler”
  1. Händelsevis skriver:

    Så bra att du skrivit detta inlägg! Otroligt modigt att vara så självutlämnande och ärlig. Grymt imponerande! Fint skrivet också om hur sonen blev stolt över att kunna hjälpa till och också vara delaktig. Det tror jag är viktigt för att din sjukdom inte ska bli ett trauma för honom senare i livet.

    Gilla

    • Hanna skriver:

      Tack för de fina orden. Det har ju också varit en process att kunna erkänna det. Jag skämdes i början, du vet det heliga moderskapet och allt det där, men nu är vi liksom på andra sidan och vi har det bättre nu. Inte sämre. Så det var ju rätt. Och jag är så less på att det är tabu att säga att det är jobbigt att ha barn. Att en ibland önskar att en tänkt annorlunda. För det är ju så. Varför i h-e ska en då må extra dåligt för att en känner det? Nä. Jag älskar min son mer än alla andra i hela världen och jag skulle göra nästan allt för honom. Men jag vill inte hyckla. Moderskapet är jobbigt och inte alltid särskilt kul.

      Gilla

      • Händelsevis skriver:

        Åh, den heliga modern ja! Man ska bli uppfylld av moderskapet och automatiskt kunna allt, veta allt och göra allt rätt. Dessutom är det man gör rätt alltid fel för någon ändå. Det är liksom omöjligt att vara den där perfekta modern. Önskar att någon ville döda myten någon gång…

        Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: