Tröttsamt, trivsamt, tursamt
Igår var en stor dag. Min son hade blivit inbjuden att gå in som maskot när Malmö FF mötte Örebro. En timme innan matchen fick de fyra inbjudan lagen spela minimatcher mot varandra på Swedbank Arena och därefter var det dags för den stora stunden. Han lyckades hamna längst fram och fick lov att hålla Markus Rosenberg i handen. Det var visst högsta vinsten. Därefter var vi inbjudna att se matchen så alla barn med föräldrar i PF9 satt tillsammans på läktaren. En så himla lyckad tillställning och något som vi alltid kommer att minnas.
Hela spektaklet tog fyra-fem timmar och när jag kom hem var jag bra trött. Men inte ångesttrött och ingen spänningshuvudvärk. Hurra! Vilken seger. Numera förväntar jag mig huvudvärk vid dylika evenemang så det här tar jag verkligen som ett framsteg.
Att jag istället haft värk i huvud, nacke och skuldror idag änker jag inte lasta på det kontot utan snarare på den urinvägsinfektion jag drog på mig igår och som höll mig vaken halva natten. För är det något jag inte ska mixtra med så är det sömnen. Då kommer värken och tröttheten som ett brev på posten och följande dag blir förstörd.
Ändå hade jag en hyfsat fin söndag. Vi plockade jordgubbar i trädgården och fick ihop en hel skål i vår enda pallkrage. Söta, ekologiska jordgubbar alldeles gratis. Och tursamt nog hade vi en halväten kladdkaka som väntade på oss som fick sällskapa med jordgubbarna. Och trivsamt nog fick vi spontanbesök till både fika och middag. Det var väldigt länge sen det hände, men vad trevligt det var. Fram för mer spontanitet hör ni!
Ett gott liv 