Svinnlandet

När jag för ett tag sen tipsade om downshift.se och podden Andra sätt, lade jag också upp länkar till några av de gäster som varit med i podden. Där fanns Andreas Jakobsson med med sin blogg Dumpstringslyx och nu har jag också läst hans ganska nyutkomna bok Svinnlandet.

svinnlandet_omslag_3d_medium

”I snart två år har dumpstraren Andreas Jakobsson och hans lilla familj levt nästan helt gratis, av »saker som pappa hittat på natten«. Och middagarna och råvarorna är lyxigare än någonsin. Köket är fyllt med frukt och grönt av alla sorter, kaffe, Anthon Berg-marsipan, öl, mozzarella, Pringles-chips…

Ju mer Andreas har släpat hem desto större har hans nyfikenhet blivit. Vad är det som gör att så otroligt mycket mat slängs – hos bonden, i butikerna och av oss konsumenter? Andreas har rest runt Svinnlandet Sverige – och fått skrämmande svar.

I Svinnlandet dissekerar Andreas Jakobsson systemfelen som skapat detta vansinne – och pekar samtidigt på en rad konkreta lösningar.”

Jag hade faktiskt inte särskilt höga förväntningar. Jag hade hört talas om projektet när det började och har sett artiklar lite här och var efter det. Det var väl för all del lite intressant, men inte tillräckligt spännande för att skriva en hel bok om, trodde jag. Men jag hade fel. Jag hade väldigt fel och ska du bara välja ut två av mina boktips så är det den här och Lönesänkarna du ska läsa.

Svinnlandet handlar om så mycket mer än bara dumpstring. Andreas Jakobsson tar ett helhetsgrepp på matindustrin och politiken som omger den, och söker svar och perspektiv från forskare, producenter, statistiker och grossister. Han reder ut frågan om dumpstringen tveksamma moral och illustrerar allt detta med sitt eget projekt, att leva ett helt år på enbart dumpstrad mat. Han lyckas så bra att han till och med skänker bort och säljer mat vidare, samtidigt som han ständigt frågar sig: Hur kan det vara så här? Och vad kan vi göra åt det?

Jag blev så chockad av industrins grova brott (jo, det vill jag nog ändå kalla dem, när folk svälter, planeten blöder och matindustrin slänger mat i ofattbara mängder) och så inspirerad av dumpstringens lyxiga överflöd att jag blev sugen på att testa själv. Hade det inte varit för mitt beslut att enbart handla ekologiskt så långt möjligt hade jag definitivt gjort det. Nu tror jag kanske det kan bli aningen besvärligt, men jag kanske har fel? Om någon vill ta med mig ut på en tur så tänker jag absolut ställa upp.

Spara

Spara

Spara

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: