En ovälkommen gäst

Det är ett litet tag sen jag skrev något om min utmattning. Det är ett medvetet drag eftersom den står för så mycket negativt och jag hellre vill fokusera på lösningarna, på framtiden, vilket jag tänker att jag gör när jag skriver om hållbarhet och downshifting. 

Men den finns där, utmattningen, som en ovälkommen gäst som inte har vett att gå hem. Jag upplever inte att jag blivit bättre under sommaren, men enligt min nya läkare som håller ordning på mina självskattningsresultat så går det framåt. Men långsamt. Kanske är det så, kanske tolkar jag frågorna i självskattningstestet olika från gång till gång. 

Inuti är jag samma impulsiva och drivna person som jag alltid varit. Det är som om hjärnan inte fattar att det inte går för tankarna fladdrar från den ena idéen till den andra. Projekt jag vill starta, utflykter jag vill utflykta, kakor jag vill baka, människor jag vill träffa trängs i min hjärna och själen ropar ja, ja. Inuti finns jag, men utanpå mig, runtom halsen hänger en tung, sur och gnetig typ som väser nej, nej. Känner du inte hur tung jag är? Märker du inte mitt dåliga humör? Och då gör jag ju det. För den där jobbiga sura typen är ju en del av mig som jag inte slipper undan. Och jag är så trött på henne. 

Hon och jag ska ha sällskap i två och en halv månads sjukskrivning till. Sen får vi se om jag kan börja skaka av mig henne. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: