Ett argt jävla inlägg så här i juletider

Jag är fortfarande sjukskriven på heltid för utmattningssyndrom. Det är drygt tre år sen jag smällde i väggen och när innevarande sjukskrivningsperiod utlöper har jag varit sjukskriven på heltid i ett år efter att jag senast försökte jobba.

Jag funderar mycket på varför det blivit så här. Vilka orsaker finns det till att utmattning och stressrelaterade symptom står för 50% av sjukskrivningar för psykisk ohälsa, vilka i sin tur är omkring hälften av alla sjukskrivningar i Sverige idag? Det är alltså omkring en fjärdedel av den sjukskrivna befolkningen som är stressad och utmattad.

Nästan alltid får jag som svårt sjuk patient veta att felet är mitt eget, att ansvaret för min sjukdom ligger på mig själv. Jag är högpresterande och ambitiös och lösningen på mitt individuella problem är att djupandas och vara närvarande i stunden.

Det har ingenting, eller i alla fall mycket lite, med nedskärningar inom offentlig sektor, eller individuell och differentierad lönesättning att göra. Det har ingenting med den extroverta normen som hetsar oss att glöggmingla, julfesta, och parmiddagsgrilla att göra. Det har ingenting med snedfördelning av könsbundna arbetsuppgifter att göra. Och om det har det så är det i så fall alltid på en övergripande och strukturell nivå. ”Min Johan bakar alltid med barnen och jag är så himla slarvig och orkar inte ens dammsuga.”

Jag är så förbannat less på den här världen, nej förlåt mig, på den här civilisationen, att jag på fullt allvar önskar mig en stuga i vildmarken utan uppkoppling och med tillbehör för självförsörjning bara för att komma undan. Jag står inte ut med tempot, girigheten, cynismen och då handlar det så klart om att jag är känslomässigt labil med tecken på depression.

NEJ! Det handlar om att jag är en kvinna som vill gott och tror gott och som konsekvent och återkommande blir bajsad på. Jag är intelligent och kompetent och ändå blir jag nedvärderad och dumförklarad. Det handlar inte om att arbetsvillkoren är ohållbara, du tar bara i för mycket. Det handlar inte om att kraven är för höga, alla andra har ju barn och hus och hund och de hinner med att träna, baka sockerfria dadelbollar och ha playdates på Leos fucking lekland. Det handlar inte om att du är kvinna, det är väl bara att tagga ner och skita i julförberedelserna, det blir ju jul ändå. NEJ! Det blir inte jul ändå. Det blir en helt vanlig lördag i december. Utan mys. Utan mat. Och utan all-jävla-ting!

Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med det här. Annat än att jag är arg. Och att jag har några bra länkar till er. Klicka på dem! Jag ser allt att ni inte gör det, men klicka bara för helvete. Särskilt på länkar till bloggen Jämställd vardag. Jag vet att jag uppmanat till det förut och kanske följer ni redan den men annars är det bara marsch pannkaka och sätt igång för det Sandra skriver är. så. viktigt. Särskilt om du är man. Eller människa. Så. Här kommer de:

Ett litet tips till män i juletider

Den här grejen behöver vi prata om

Utmattningssyndrom är en allvarlig sjukdom

Ovanstående är en artikel som i mångt och mycket tar diagnosen på allvar och beskriver hur sjukdomen ser ut. Problemet är åtgärdslistan. Lär dig säga nej. Mindfulness. Sov ordentligt. Vad f-n? Vad ska arbetsgivaren, partnern och samhället bidra med? Nada, nothing och inget. Kul!

Superstressad av mindfulness

Annonser
Comments
4 Responses to “Ett argt jävla inlägg så här i juletider”
  1. Helena skriver:

    Fantastiskt bra skrivet och beskrivet. Jag har många gånger undrat varför fokus läggs på att ”jag som individ” är den som bär ansvaret för att ha blivit sjuk av stress. Men nu har jag lyckats ställa mig vid sidan om allt genom ett ändlöst långresande i värmen fri från arbetsmarknad och inkomstkrav. Och med andra kulturer att kunna betrakta så är mitt svar att hela det svenska samhället är sjukt av stress och att det är helt galet. Ingen annanstans i världen, som jag sett så här långt, har lika uppskruvat tempo. I andra kulturer så skrattar människor mycket mer och de har mycket mer tid för varandra. Något att reflektera över tycker jag….

    Gilla

    • Hanna skriver:

      Tack för din kommentar. Fint att kunna ge röst åt det som många ändå tycks känna. Får jag fråga vart du reser och hur du försörjer dig under tiden? Det låter skönt.

      Gilla

  2. Ett Eko skriver:

    Hej! Det är första gången jag besöker din blogg. Jag vill säga att jag tycker det är det viktigt inlägg! Starkt av dig att kunna bli arg, och att se igenom attityd- och strukturfelet. Känner igen mycket av det du skriver. Ta hand om dig och hoppas du får en fin jul, och inte bara en vanlig lördag.

    Gilla

    • Hanna skriver:

      Hej! Välkommen hit! Vad bra att du gillar det. Tyvärr är det lätt att bli arg hemma i soffan men svårare att stå på sig på jobbet eller försäkringskassan. En god jul önskar jag också dig.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: