Jämställd downshifting

Jag har länge klurat på att skriva något slags inlägg om jämställd downshifting, feministisk downshifting och den så kallade kvinnofällan, men jag har ärligt talat inte kommit till skott. Inte för att det inte är ett ämne som intresserar mig utan för att det är så väldigt svårt. För visst vet vi väl alla hur vi vill att det ska se ut? Vi går båda två ner lika mycket i tid, lyckas dela lika på alla sysslor, får tid över att förverkliga oss själva och frodas i ett jämlikt förhållande utan skuld, orättvisa och dåligt samvete. Men i verkligheten ser det nog sällan ut så.

Där är det nog snarare så att kvinnan jobbar deltid och fyller sin överblivna tid med att ta hand om hem och barn medan mannen står för försörjningen. (Det finns så klart så många fler konstellationer än den heterosexuella tvåsamheten, men det här är än så länge den vanligaste och det perspektiv som jag själv utgår från. Har du något att tillägga så skriv ett eget inlägg eller kommentera nedanför.) Är det dåligt? Jag vet faktiskt inte. Så fort det handlar om kvinnligt deltidsarbete börjar det gastas om pension och sämre löneutveckling. Att samhället aldrig kan bli jämställt så länge kvinnan förväntas sköta hem och barn samtidigt som hon lönearbetar till sämre villkor. Det håller jag så klart med om. Men om vi benar lite i det här så är det plötsligt inte så enkelt. Varför måste kvinnan lönearbeta för att leva jämställt? För att normen är lönearbete. Och normen är manlig. Men om jag kritiserar lönearbete och förespråkar mindre arbete och mer tid, hur kan det då vara ett problem med deltidsarbete?

Om jag dessutom inte tror att dagens pensionssystem kommer att fungera när min tid kommer så är det inte en faktor jag behöver ta ställning till. För om det är ofeministiskt och en kvinnofälla att downshifta bara för att en lever med en man som inte vill downshifta så blir jag arg. (Ni verkar gilla när jag blir arg om en ska tro statistiken). Då är vi tillbaka i skuldbeläggandet av kvinnor. Det verkar som att hur en än vänder sig så är det kvinnans fel. Om kvinnan vill arbeta är hon en mindre dedikerad mor, om hon inte vill arbeta är hon en dålig feminist. Om mannen inte vill gå ner i tid, vara föräldraledig eller dela på hushållsarbetet har kvinnan tyvärr gjort ett dåligt val och bör genast lägga ner projekt kärlek och börja om jakten på den perfekte, jämställde mannen som väntar runt varje hörn. Ni hör ju själva, det är helt orimligt.

Så om vi återgår till utgångspunkten tycks det ideala vara att båda två arbetar lika mycket. Eftersom vi ännu inte kommit i närheten av sex timmars arbetsdag så kan den biten vara lite svår, men efter många års funderande har jag kommit fram till att det faktiskt kan vara värt att vara ärlig mot chefen. Jag har gått på många nitar när jag varit för öppen och ärlig om mig själv i jobbsammanhang, men just vad gäller den här frågan tror jag ändå att det är vägen fram. Vid nästa medarbetarsamtal tar du helt enkelt fram ditt största mod och klämmer ur dig att om möjlighet finns skulle du gärna vilja gå ner i arbetstid. Innan har du med fördel klurat ut några smarta argument för varför inte bara du utan hela arbetsplatsen tjänar på det. Du kanske skulle bli effektivare på färre timmar? Verksamheten behöver ändå spara? Någon annan vill gärna ha fler timmar och den personen vill chefen gärna behålla?

Nu utgår jag från att du har en tillsvidaretjänst på heltid och jag är medveten om att verkligheten inte alltid ser ut så längre. Jag kan ändå bara utgå från mig själv eftersom jag skriver så högst personligt, men samtidigt är det kanske också just precis i de ställningarna vi hittar de människor som vill, behöver och kan downshifta.

Släng ut kroken på jobbet i alla fall och om lyckan står dig bi så funkar det. Ska vi jobba mot någon sorts jämställd downshifting så är det en förutsättning att prata igenom det hela med partnern innan samtalet med chefen. Jag tror det blir allra bäst om båda parter jobbar lika mycket, eftersom det automatiskt ger lika mycket tid till obetalt arbete så borde det i alla fall vara målet. Sen finns det alltid individuella variationer som innebär att det kanske inte blir mest jämställt med exakt lika. Huvudsaken är att diskussionen finns. Och att du och din partner kommer fram till vad som funkar för er.

Och det leder mig tillbaka till frågan jag ställde mig i början av det här inlägget. Är det per definition dåligt att kvinnan arbetar deltid och mannen heltid? Jag har inget enkelt svar på den frågan. Det beror på vilket perspektiv en anlägger. Miljömässigt är all downshifting positiv. Hälsomässigt kan det vara en fördel för kvinnan att arbeta mindre om det inte bara innebär mer obetalt arbete. Ekonomiskt kan det fungera lika bra som lika stor deltid för båda om det finns en tydlig plan för ekonomi, pension och obetalt arbete för att säkra jämställdhet så långt möjligt. Återigen utkristalliserar sig mansrollen och den manliga normen i samhället som boven i dramat. Jag vill därför uppmana män att fundera över de verkliga värdena i livet. Om en svarar kärlek, familj, relationer och fritid så finns det oerhört få anledningar att fortsätta jobba heltid bara för att en kan. Det finns ingen status i att arbeta mycket. Jag undrar verkligen hur vi lyckades bli så duperade att vi gick på den lögnen. Om en värdesätter sin relation så är det väl högst naturligt att vilja det bästa för sin partner och inte bara för sig själv? Om en älskar sina barn och vill det bästa för dem så kan väl svaret aldrig vara att jobba mer om en redan har en rimlig standard i sitt liv?

Skulle det nu vara så att båda två inte kan eller vill downshifta så tror jag att det är viktigt att prata om vad det leder till för båda parter. Jag lever inte själv särskilt jämställt och jag vet att det inte är lätt att ta upp diskussionen om städningen, hämtningen på förskolan, eller pensionspengarna men jag tycker fortfarande att det är avgörande för hur förhållandet ska arta sig. Finns snedfördelningen där leder det till att den ena parten skor sig på den andras bekostnad och vem vill ha det så egentligen? Ärligt talat, om en vågar tänka på vad ens icke bidragande till hushållet gör med den andre så är (hoppas jag) strävan efter jämställdhet det enda rimliga, annars kan en knappast kalla sina känslor för kärlek, för kärleken utnyttjar inte. Och det är just vad ett sådant förhållningssätt innebär; utnyttjande.

Om den ena personen inte kan downshifta på grund av yttre omständigheter så ger det också andra förutsättningar än om det är ett aktivt val att inte vilja downshifta. I det första fallet betyder det kanske att den som jobbar mindre faktiskt tar på sig mer hushållsarbete för att det i slutänden ska bli ungefär samma arbetsinsats för pengarna som kommer in. Jag säger kanske. Det måste vara ett gemensamt ställningstagande som kan förhandlas om vid behov. Jag är inte säker på att det är en bra lösning. I det andra fallet anser jag det vara helt rimligt att dela exakt lika på hushållsarbetet eftersom det är ett aktivt val att jobba heltid. Om jobbet och pengarna är så viktiga för någon part så bör det inte innebära att den part som vill ha mer fritid ska ta på sig mer (obetalt) arbete å den andres vägnar. Väljer en att lägga tid på att skaffa sig mer pengar är det helt orimligt att ens partner ska ta det större ansvaret för hem och barn utan att tjäna på det på något vis.

Men det handlar inte bara om fördelning av arbete utan också om fördelning av pengar. Det rör sig om pengar in och pengar ut och om det ska vara jämställt tycker jag att båda bör ha lika mycket att röra sig med. Älskar du verkligen din partner kan jag inte se hur det är rimligt att tycka att hen ska mindre pengar än du själv även om du tjänar mer. Därmed kan jag heller inte se att det är rimligt att spendera olika mycket pengar. För att downshiftingen ska fungera kommer pengaflödet ut att behöva strypas och där behövs en diskussion om vad som är rimligt. Hur snåla ska vi vara? Är båda med på den nivån?

För att sammanfatta finns det inga rätt och fel i den här diskussionen. Mycket av ovanstående är personliga funderingar som jag inte ens är hundra procent säker på själv, men det jag tycker blir tydligt är att jämställdhet handlar om att hitta en balans där ingen blir förfördelad. En balans som handlar om hur mycket pengar en har, hur mycket en lönearbetar, hur mycket en arbetar för hushållets bästa och hur mycket fritid en har. Ingen människa är en ö och om vi ska leva i kärleksfulla relationer är det nödvändigt att ge och ta. Ska vi lyckas med det måste vi prata med varandra. Jag är lycklig nog att leva i en relation där vi hela tiden pratat mycket om de här frågorna. Det jag inser efter min fundersamma och svamliga text ovan är att diskussionen är en färskvara. Vi måste hela tiden hålla oss uppdaterade kring hur vårt förhållande mår. Är vi lyckliga? Vill vi förändra livet? Lyckas vi uppnå en bra balans just för oss? Eftersom jag vet att min partner läser här ska jag kanske redan nu deklarera att det är dags för ett nytt samtal snart. Jag tänker mig under julledigheten när världen runt omkring oss står stilla och vi egentligen inte behöver fundera över mycket mer än om julgranen nu behöver mer vatten. Då är tiden att låta tankarna och samtalet vandra. Slingra sig iväg till fantastiska visioner och kanske återkomma till verklighetens realitet med ett lite bättre resultat än innan. Jag hoppas i alla fall på det.

Hur tänker ni om dowshifting och jämställdhet?

Annonser
Comments
2 Responses to “Jämställd downshifting”
  1. Karin Svensson skriver:

    Bra skrivet … men byt ut ordet downshifting till nedtrappning.

    Gilla

    • Hanna skriver:

      Jag vet inte om du läst min blogg tidigare men jag har diskuterat begreppet downshifting och funderat över vilken svensk motsvarighet som skulle fungera. Det som används i vissa sammanhang är växla ner, men för det allra mesta är det det engelska uttrycket som används varför också jag bestämt mig för att göra det. Nedtrappning signalerar mediciner för mig och så vitt jag vet används det inte inom de kretsar som praktiserar och teoretiserar downshifting så det kommer inte heller jag göra. Tack i alla fall!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: