Ettårsjubileum
Jag tänkte försöka ta hål på bubblan här genom att skriva vad som helst. Jag har haft flera inlägg på gång men wordpress-appen har krånglat och därför har jag inte hörts av på länge.
Den största orsaken är dock att jag inte har haft energi till det. Jag har nu varit sjukskriven i ett år ( den här omgången) och innan dess var jag det i olika grader i drygt ett och ett halvt år. Så här i efterhand tror jag att de månader då jag friskskrev mig och jobbade 75% var det som ställde till det ordentligt. Jag blir liksom inte bättre. Den senaste veckan har jag legat ner hela dagarna. Jag har legat så mycket att jag fått ont i kroppen av det. Nacken och ryggen krampar. Bäckenet knakar och svanken är öm. Varje kväll tror jag att jag äntligen ska få sova ordentligt men när jag vaknar efter för få timmar är mattheten kvar och käken stel av spänning. Jag orkar inte läsa eller sticka, vilket annars är något av det jag helst sysselsätter mig med. Jag har inte varit utomhus utom korta turer till och från bilen.
När livet ser ut så här efter ett helt år hemma och sjukskrivning av och till i över tre år är det kanske inte så konstigt att en tvivlar. Frågan som mal i huvudet på mig är: kommer jag någonsin att bli frisk? Jag önskar att jag kunde hoppa fyra år bakåt i tiden och säga, inte till mig själv utan alla runt omkring mig, att det barkar åt helvete. Hjälp henne!
Ett gott liv 
Du kommer bli frisk. Det behövs bara några få gnistor som tar dig i rätt riktning. Du kommer att behöva vara mer vaksam över att inte trilla dit igen, men med små, små steg så går det. Jag tror på dig. 🙂
GillaGilla
Blir ledsen över att läsa ditt inlägg idag! Vad har du för hjälp? Själv har jag varit sjukskriven i 3 år men känner framtidstro. KRAMAR
GillaGilla
Hej Eva! Jag är ledsen att jag inte svarat dig. Det har varit en lång och tung period och jag har inte haft ork eller lust för bloggen. Framtidstron går upp och ner och de flesta dagar kan jag acceptera min situation och ofta också tänka på en ljusare framtid. Vissa dagar är jag bara ledsen och förtvivlad och då kan det spegla sig i mina inlägg här. Vad skönt att det ändå känns positivt för dig. Det hjälper nämligen så mycket att läsa om andras erfarenheter tycker jag. Kram till dig också!
GillaGilla
Jag kan inte föreställa mig hur tufft och jobbigt det är, men jag hoppas att du hittar någon form av hopp och att du får tillbaka din energi inte alltför långt bort.
GillaGilla
Tack Matilda! Det är alltid fint med tillrop när det känns som jobbigast.
GillaGilla