Tid som vår viktigaste resurs

Jag försvann ett litet tag igen. Utmattningen blir inte bättre utan tvärtom sämre så all energi går åt till att överleva en dag i taget. Något som inte gör den kampen lättare är tidsomställningen. Natten mellan lördag och söndag ställde vi om klockan och jag kämpar fortfarande med omställningen. Mitt allvarligaste symptom på min sjukdom är sömnstörningarna som jag tyvärr inte kan behandla med sömntabletter. Biverkningarna är för svåra för att jag ska vilja utsätta mig för det och alltså är jag utlämnad åt den sömn jag har. För tillfället går det ganska dåligt med insomnandet på kvällarna och när jag väl somnat vaknar kroppen gärna allt för tidigt. Och så går ännu en dag med energibrist och smärtor. Därför är jag ganska rädd om mina sovtimmar och måste säga att den här tidsomställningen vi håller på med är ganska märklig. Jag som är så beroende av min sömn att jag borde medicineras för den tvingas alltså att gå upp en timme tidigare än vanligt för att min son ska vara på plats i skolan en viss tid. Redan i höstas tänkte jag skriva ett inlägg om den här konstiga traditionen men av ovanstående orsaker orkade jag inte. Jag har i alla fall sparat artikeln och tänkte återge en del ur innehållet för att problematisera vår syn på tid. Även den här veckan publicerades en artikel om varför tidsomställning är problematiskt. Jag är medveten om att mina källor är enahanda men eftersom jag är en nyhetsundvikare som mår dåligt av världen, så håller jag mig till den dagstidning som inte ger mig ångest. Vill ni ha andra källor går det utmärkt att vända sig till andra skribenter, här får ni dem inte.

Anledningen till att sommartid infördes från första början var energibesparing. Trist nog har studier visat att tidsomställningen snarare leder till motsatsen. Andra studier visar att sommartid året om skulle ge vuxna 300 extra timmar av dagsljus och barn som lägger sig tidigare ca 200 extra timmar.

Människor med fördröjt dygn (kvällsmänniskor och tonåringar) beräknas med dagens rigida arbets- och skoltider ha ett sömnunderskott på ungefär tio timmar per vecka och skulle må bättre av att få sova enligt sin biologiska klocka. Skulle studiernas resultat påverka skulle skolan alltså börja tidigast kl. 10 på förmiddagen och ännu hellre kl. 11. Så är naturligtvis inte fallet. Varför vet jag inte riktigt.

Statistiken visar också att i samband med tidsomställningen ökar antalet hjärtinfarkter, och människor som lider av depression och ångest får ökat stresspåslag och större problem med sin biologiska klocka än övriga delar av befolkningen.

Det här är naturligtvis ett problem i sig, men jag tycker att det är mer intressant att se på hur det illustrerar vår syn på tid. Varför är vi så fokuserade på timmar och minuter? Varför låter vi inte varandra sova så länge vi behöver när vi nu vet att det är så viktigt ur hälsosynpunkt? På något sätt relaterar det till produktivitet, varför skulle annars arbetstid vara ett vedertaget begrepp som är grunden till lönen, snarare än vilket arbete som utförts? Om det alltså handlar om att tid är pengar som det populärt brukar uttryckas, så innebär det att även barn och tonåringar, hjärtsjuka, och människor med mental ohälsa tvingas vara produktiva. Till vilken nytta? Och för alla de andra grupperna som trött släpar sig upp på morgonen för att vara på arbetet en timme tidigare och förhoppningsvis lyckas vara effektiva produktivitetsmaskiner innebär det väl på sin höjd att det är ljusare när en äntligen får åka hem från jobbet igen.

Jag tycker det är viktigt att utforska begreppet tid eftersom det egentligen är tid vi byter mot pengar. Det är det downshifting går ut på och för att riktigt uppskatta värdet på tiden behöver vi bryta tidsnormen som är så hårt inpräglad i oss. Det är fint att gå upp tidigt, det är dåligt att sova länge. Ibland drömmer jag om en värld utan klockor där vi får arbeta med det som behövs när det behövs och får sova så länge vi behöver. Don efter person liksom.

 

Annonser
Comments
12 Responses to “Tid som vår viktigaste resurs”
  1. hanna skriver:

    Bra skrivet!
    Hoppas att kroppen lyckas ställa om sig snart.
    // Hanna

    Liked by 1 person

  2. Hanna skriver:

    Tack ska du ha!

    Gilla

  3. Ett Eko skriver:

    Ja, visst är tidsomställningen konstig? Ena dottern frågade varför häromdagen, men jag hade ingen aning. Nu vet jag mer tack vare dig. Jag längtar också efter en värld som var mindre fokuserad på tid och pengar, och mer fokuserad på välmående, relationer och det kretslopp vi lever i. Ta hand om dig! /Helena

    Gilla

  4. Kristin skriver:

    Är du heltidssjukskriven nu? Så trist att det inte blir bättre. Angående sömnen, har du testat lergigan? En vanlig antihistamin som funkade jättebra på mig om jag inte tog dem för sent, då blev jag väldigt trött på morgonen. Just nu har jag valdoxan. Fick den mot min årstidsbundna depression. Kommer nog dock fortsätta ta den för den gör det mycket lättare att somna och har ovanligt få rapporterade biverkningar. Bara några tips från en extremt sömnstörd person ❤

    Gilla

    • Hanna skriver:

      Hej Kristin!
      Ja, jag är heltidssjukskriven sen ett år tillbaka. Verkligen värdelöst att det inte blir bättre. Lergigan har jag inte provat men väl Atarax och trots att det bara är en antihistamin blev jag väldigt dåsig dagen efter. Jag känner mig skeptisk till mediciner överlag med tanke på alla biverkningar jag får men överväger att fråga om melatonin. Valdoxan känner jag inte till. Är det ssri?

      Gilla

      • Kristin skriver:

        Jag tycker det är stor skillnad på lergigan och atarax men sånt är ju väldigt indivuduellt. Jag brukade ta min lergigan ca 20 på kvällen och sov som en stock hela natten. Just nu vill jag inte ta den eftersom jag samsover med mitt barn. Leegigan finns receptfritt i Danmark under namnet Prometazin.

        Valdoxan är en antidepp men ingen ssri utan jag tar den som komlement till min ssri just för att den är bra på att reglera sömnen. Den aktiva substansen är en nära släkting till melatonin. Jag har även provat ren melatonin men det funkade inte alls för mig.

        Jag förstår vad du menar med att vara skeptisk till mediciner men jag har varit tvungen att ge upp det eftersom jag verkligen behöver dem för livskvalitet. Jag har fått acceptera det.

        Gilla

  5. Magdalena Strong skriver:

    Jag har utmattningssyndrom och använder Valerina Forte för att få bättre sömn. Jag är rätt känslig för medicin som Atarax och blir så sömnig dagen efter. Valerina Forte kan man köpa på både hälsokostaffärer eller apoteket och innehåller vänderot och är ett växtbaserat läkemedel. Fungerar bra för mig iallafall och man blir inte det minsta trött dagen efter, inte av det iallafall!

    Gilla

  6. hej. Trevlig blogg du har- Jag lider också av utmattningssyndrom, depression o sömnproblem, som du. Den enda medicin som hjälpt lite är melantonin, men efter ca 4 års problem med att stiga upp vid tvåtiden varje natt verkar det som kroppen börjat ställa om sig till normala tider i och med sjukskrivning (har kvälls- dag- helgjobb som sabbar rutinerna) för nu håller jag mig i sängen till ca 4. kan ju också vara att jag är ute mer pga odlingar börjar komma igång. hoppas du får hjälp eller åtminstone lindring snart

    Gilla

  7. Mattias skriver:

    ”Tid är inget man har, det är något man tar” – Olle Ljungström…
    Jag skulle önska att det vore så enkelt…

    Jag skulle också önska att du…
    skulle få må bra…
    Att tiden som tickar…timmar som försvinner, talar för dig…

    Jag läser din blogg, jag läser dina ord…
    din kamp…
    Och du är modig…
    Modig som berättar, modig som vågar stå emot det vanliga…det förutsatta…

    Även jag har haft utmattningssyndrom…
    Jag låg, apatisk, i några dygn och började sedan försiktigt reda ut en del saker som satt mig i detta tillståndet…

    Det första, uppenbara, var lätt att ta på…
    Sömnlösheten…allt det jobbiga, barnens sjukdomar, de sju begravningarna på två år, m.m, m.m…

    Detta var 12 år sedan kanske…
    Jag känner av det ännu…
    De tunga mörka molnen som trycker ner mot mig, som gör att jag får svårt att andas och ens tänka rationellt utan direkt på snabba, oftast dåliga lösningar, på mina problem som ofta faller tillbaka på mig själv då jag egentligen är själv upphovet till mitt tillstånd…
    ”Varför sade jag inte nej?”
    ”Jag vill egentligen inte vara en klasspappa”
    ”Jag orkar fan inte ta tvätten idag”
    Men likväl gör jag det…

    Och i slutänden…
    Molnen….

    Ditt…VÅRA…
    tillstånd bottnar oftast i oss själva..
    Ofta tror jag att vi vet, både våra problem, men också våra lösningar…
    Men på något sätt, skyddar vi oss själva mot dessa…
    Genom att skylla på hetsen i samhället,
    grannarnas syn på att jämföra gräsklippningen,
    lärarnas inkompetens i skolan, läkarnas inkompetens…

    Givetvis är dessa sjukdomarna väldigt personliga, i själva insjuknandet, men även i arbetet i att komma tillbaka…
    Så att lösningarna är också väldigt individuella…

    Men en sak är jag säker på…
    Att i en omgivning som ser en, som ser till ens behov och som älskar en villkorslöst…är det lättare att anpassa sig till…

    Och det hoppas jag att du gör snart…

    Fin blogg och fint du skriver, intressant..
    (Fast du kunde ha skrivit mer 😉 )

    Sommaren blir bra ska du se…

    Gilla

    • Hanna skriver:

      Tack för din kommentar! Jag orkar tyvärr inte skriva mer för tillfället så vi får se när det kan bli. Jag tycker inte att jag själv är orsak till mitt tillstånd, om jag gjorde det skulle jag gå under, men jag håller med dig om att omgivningen är viktig. Förhoppningsvis blir det bättre för oss båda i framtiden.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: