En osannolik historia

Så här drygt ett år senare tillkommer fortfarande nya läsare. Jag vet inte hur relevant den här bloggen är längre, men kanske är den ändå mest för mig. Länge var den det som höll mig uppe genom min sjukdom. Att läsa, fundera och skriva om hur jag ville förändra världen blev mitt uppdrag och mitt intresse. Men till slut försvann lusten och orken. Jag kände mig som en bluff som skrev om ett liv som aldrig kom. Jag är ju fortfarande sjukskriven på heltid. Det där kollektivet jag drömde om har väl aldrig varit mer fjärran. Trädgården är fortfarande pytteliten och hönorna finns inte. Framför allt försvann tankarna. Ju sjukare jag blev desto mindre plats fanns för tankar på framtiden eller ett annat liv. Jag klarade ju knappt av att leva det liv jag hade just nu. 

Men så hände något som har gjort att tankarna började snurra igen. Det handlar inte om downshifting och inte om frivillig enkelhet. Det handlar inte ens om mina framtidsplaner. Sedan jag blev sjukskriven på 100% igen för drygt två år sen har jag stadigt blivit sämre. Jag skar ner på allt. Jag orkade inte ens gå till kuratorn eller på yoga. Mitt sociala umgänge har varit lika med noll och i perioder har jag inte orkat ta hand om mitt barn. Att handla har varit ganska otänkbart och mina favoritsysselsättningar som gav mig energi, det vill säga odling, läsning och stickning, har gått på sparlåga. Mitt värsta symptom var inte längre den utmattade energilösheten utan istället mitt dåliga psykiska mående och den diffusa känslan av att vara sjuk. Jag kände mig som om jag var mitt i en sjukdomsperiod hela tiden samtidigt som kroppen var i stress precis hela tiden. Oron gnagde i bröstet, tårarna rann ständigt över och jag var på gränsen till illamående för det mesta. Mardrömmarna var tillbaka och käkarna var som stålfjädrar. Rygg-, axel- och nackmuskler var stenhårda och spända till bristningsgränsen hela tiden. Oftast ledde de till mardrömslik huvudvärk som inte släppte oavsett medicinering, men ibland också till kramp i ryggen som kändes så som jag föreställer mig en hjärtinfarkt. Första gången grät jag av skräck. Det blev bara sämre tills jag var så desperat att jag förklarade för min läkare att jag skulle göra vad som helst, till och med prova antidepressiva igen trots att jag svurit på att aldrig utsätta min kropp för sådant igen. 

Så av en fullständig slump, genom en kommentar på Facebook hittade jag helt ny information som bet tag i mig. Det som följer kommer att kräva ett öppet sinne. De som känner mig vet att jag inte gärna bara accepterar fakta utan vill veta varför det är så. Jag vill helst ha vetenskapligt underlag och beprövad erfarenhet och har inte mycket till övers för hokus pokus. Därför har det som hänt mig varit en lång process för att komma till acceptans, så jag hoppas du orkar beväpna dig med tålamod och läsa färdigt för det här är ingen enkel sak att tro på. 

I denna Facebook-kommentar läste jag kort och gott att en kopparspiral kan leda till olika problem. Vid det här laget hade jag funderat på om mitt mående kunde vara kopplat till den titanskruv jag har i överkäken eller om jag hade någon oupptäckt tumör någonstans. Jag hade varit på demensutredning på Minneskliniken och jag hade gjort en magnetkameraundersökning av hjärnan. Blodproverna såg bra ut och ingenting, ingenting indikerade att något i min kropp var fel. Men jag mådde så dåligt att jag ibland övervägde att inte vilja leva längre om det här skulle vara mitt liv. Att min kopparspiral skulle kunna vara problemet hade aldrig fallit mig in. Desperat kastade jag mig in i ett frenetiskt googlande och under en kväll rullades en helt ny värld upp för mig. Det finns andra som mår som jag. Massor av kvinnor världen över som lider av just precis de symptom jag hade och fler därtill som jag inte hade kopplat ihop med min utmattning. De främsta, och kanske mest besvärande, symptomen för dessa kvinnor är: hjärndimma, utmattning, koncentrationsproblem, minnesproblem, humörpåverkan, oro, ångest, led- och muskelvärk, magproblem, sömnproblem hudåkommor, håravfall, viktuppgång och en lång rad andra bekymmer som varierar från individ till individ. 

Jag hittade en Facebookgrupp där det i skrivande stund finns nästan 5000 medlemmar som på ett eller annat sätt kopplat sina besvär till kopparöverskott. Där beskrivs i stort sett varje dag livsöden som påminner om mitt men också hur många blivit bättre och hittat vägen til ett friskare liv. Oavsett min skepsis och bristen på forskning (som jag ska återkomma till) så beslutade jag mig på stående fot för att ta ut spiralen fortast möjligt och tre dagar senare, den 25 oktober 2017 tog jag ut den. Barnmorskan trodde mig inte och det verkar vara praxis överallt i Sverige, men tog i alla fall ut spiralen. Jag vågade inte tro på att något skulle hända men det lugnade mig mentalt att den äntligen var ute. 

Efter tre veckor kom en ljusning. Jag hade flera dagar av frånvaro av sjukdomskänsla och med ganska bra energi. Jag var förvånad och så lycklig att jag emellanåt skrattade högt av ingen anledning. Är det så här det känns? Jag dippade emellanåt men märkte efter ungefär sex veckor att mitt allmäntillstånd blivit lite bättre. Framför allt hade den psykiska påverkan försvunnit. Den oro, ångest och stress som lurat i mig dygnet runt det senare året var plötsligt borta. Jag grät inte längre okontrollerat varje dag och kände mig mer som mitt gamla jag. Det jag jag trodde var försvunnet och förändrat. 

Julhelgen var fantastisk. Jag mådde så bra (i jämförelse med tidigare) men hade naturligtvis min utmattning kvar. Trots det så började jag klara av lättare hushållssysslor och orkade börja röra lite på mig igen. I januari kom bakslaget och jag var säker på att allt bara varit inbillning; sjävklart kan en inte bli sjuk av en kopparspiral, vad hade jag inbillat mig? I februari fick jag influensan och det är svårt att säga någonting alls om den månaden förutom att jag hade gett upp hoppet igen. 

I mars blev jag frisk och plötsligt hände det. Jag fick lätthet i stegen och de flesta av mina symptom försvann. Mitt hår började sitta kvar på huvudet. Min orena hud försvann som i ett trollslag. Muskler som alltid varit spända och knöliga var plötsligt så mjuka och avspända. Jag var glad och hade ganska god energi. Jag började sova gott och länge på nätterna. Huvudvärk och hjärntrötthet var i stort sett försvunna. Hela april och maj höll denna utopi i sig och trots att juni och juli varit lite mer svajiga så mår jag i det stora hela så mycket bättre. 

Det här inlägget är redan allt för långt så jag ska runda av, men jag ska återkomma till fler anledningar till varför jag idag är helt säker på att kopparspiralen gjort mig sjuk. Tills vidare får det räcka med det här. Jag hoppas någon ser och kanske hittar en lösning på sitt eget mående. Kom då till Facebookgruppen Kopparförgiftning/kopparöverskott med eller utan kopparspiral så hjälpa vi åt. Det här är en galopperande vårdskandal. 

Comments
12 Responses to “En osannolik historia”
  1. arij ali skriver:

    Hej Hanna
    Detta är helt otroligt, din historia liknar mitt nästan på pricken. Tog ut spiralen i mars efter mycket googlande och är nu en helt annan människa, har dragit ner på sertralin från 100 till nu 25 mg men mår forfarande mycket bättre än de 10 åren jag hade spiralen.
    Bra att du sprider detta och glad är jag över facebookgruppen
    Mvh
    Arij

    Skickat från min iPhone

    Gilla

  2. Kristin skriver:

    Se till att rapportera in till läkemedelsverket!

    Gilla

  3. Händelsevis skriver:

    Ååå vad skönt att höra att du mår så mycket bättre, ÄNTLIGEN! Jag tog ju också ut min, efter att ha haft ett riktigt skitår och sagt upp mig från mitt jobb i ren desperation. Sen visade ju järnnivåerna på nära 0 också. Men jag är helt säker på att den där himlans grejen var boven i dramat!

    Gilla

    • Hanna skriver:

      Verkligen äntligen! Jag tror också att det har varit boven för dig. Låga järnnivåer är vanliga vid kopparöverskott. Jag har det t.ex. själv.

      Gilla

  4. Matilda skriver:

    Härligt att du känner dig mer som dig själv. Hoppas att det är vändningen och att du i din takt hittar balans och välmående

    Gillad av 1 person

  5. Minna skriver:

    Men!! Otroligt! Fast det förvånar mig egentligen inte att det finns såna här blinda fläckar inom medicin & vårdpraktik – särskilt när det gäller kvinnors hälsa. Så jäkla typiskt. Generande understuderat fält. Jag är glad över att du är tillbaka här, men vilken resa!

    Och kopparspiralen som min gynekolog tycker att jag ska ha, den hoppar jag nog över. Jag har vacklat pga rädsla för biverkningar (som jag brukar få av alla mediciner) men det här var på en lite annan skala. Det verkar sannerligen inte vara värt att utsätta sig för risken!

    Hur länge hade du haft spiral förresten?

    Gilla

    • Hanna skriver:

      Vilken tur att du hann läsa här innan du satte in den. Jag hade spiral i tio år och det tog lång tid innan jag märkte av någonting. Tyvärr antar jag att det är därför jag är så sjuk nu. Jag ska återkomma med fler inlägg om spiralen när jag har lite mer kraft.

      Gilla

      • Minna skriver:

        Ja, ser fram emot att läsa mer om detta när du har ork! 10 år. Det är lång tid. Jag tänker att det i sig är ett metodproblem för gedigna studier kring risker med kopparspiral. Det är svårt att få finansiering för longitudinella studier. Om det är kopparöverskott som är problemet verkar det ju vara rimligt att det byggs upp över lång tid.

        Gilla

      • Hanna skriver:

        Precis så. De studier jag har sett har som max sträckt sig över fem år och med ett begränsat antal deltagare. Inga blod- eller vävnadsprover har tagits och inga frågor om allmänhälsa har ställts.

        Gilla

  6. Minna skriver:

    Ugh. Vilket ju i så fall innebär att det inte finns någon direkt kunskap om hur små små mängder av detta snorgiftiga ämne påverkar kroppen (eller åtminstone vissas kroppar) vid exponering under lång tid. Läskigt är bara förnamnet när det gäller en praktik som är så allmänt spridd!

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: