Hur påverkar tänkandet om kroppen hur vi mår?

Veckans fråga är starkt personlig för mig. I många år har jag sett kroppen som en fiende och varit arg för att den inte fungerar som jag vill. Aldrig har jag föreställt mig att just det tänkandet har skapat och upprätthållit en förlamande sjukdom med massor av olika symptom, men det senaste halvåret har jag fått ett kvitto på att det är just så det förhåller sig.

I måndags diskuterade vi huruvida vi har en kropp eller är en kropp och den förhärskande responsen bland mina klasskamrater var att vi har en kropp men att jaget är något annat som tar plats i vår fysiska form. Jag kände instinktivt att jag inte kunde fortsätta se på mig själv som uppdelade entiteter för att det i mitt fall har varit så djupt skadligt att inte på riktigt se på hela min kropp som ett jag. Inom DNRS är en viktig faktor att jobba med självmedkänsla för att på djupet kunna förlåta och ha överseende med mig själv när jag inte riktigt orkar eller räcker till. Det har öppnat upp en värld av idéer hos mig som jag kanske varit medveten om, men inte insett hur mycket de påverkat allt det jag är förrän jag börjat peta på dem och ifrågasätta om de verkligen är sanna. Borde jag gå ner i vikt? Har jag dålig karaktär? Är jag lat? Är jag oduglig, löjlig eller överkänslig? Det viktiga är inte huruvida jag svarar ja eller nej på dessa frågor utan hur de får mig att må bara genom att ställa dem. Implicit finns alltid en underton av misslyckande och dålig karaktär och av att helt enkelt inte vara tillräckligt bra i jämförelse med andra. Vem skulle orka med att leva med en sån fördömande kompis eller partner? Antagligen ingen, men eftersom det inte går att fly från sitt eget sällskap och den aldrig tystnande dialogen i huvudet så har jag på ett sätt dömt mig själv till en miserabel tillvaro.

De höga kraven har aldrig sinat och i takt med att sjukdomen bredde ut sig flyttades de över på kroppens prestationer och jag försökte prestera mig frisk. När kroppen inte svarade på rätt sätt började jag hata den. Den kändes som ett fängelse jag inte kunde bryta mig ut ur och murarna var byggda av energilöshet och nedstämdhet. I min omedvetenhet om orsakerna till mitt mående lade jag fler och fler bojor på min kropp som jag därmed instruerade att bli sämre och sämre. Jag letade efter en orsak i mitt fysiska varande som kunde förklara varför jag var sjuk, som matintoleranser eller en dålig tarmflora. Under mitt testande av uteslutningsdieter och kosttillskott blev jag sämre och reagerade plötsligt på mat som jag alltid kunnat äta med våldsamma symptom från både tarmar och sinne. Jag fick lära mig av vården att promenader och rörelse är viktigt för att läka från utmattningssyndrom och jag presterade promenader i den grad att jag ofta hamnade i fosterläge med nolltolerans för ljud och ljus efteråt. I jakten på svaret på min dåliga sömn krävdes fler och fler ritualer och substanser för att överhuvudtaget kunna somna och nätterna blev en kamp för att komma till ro. Jag blev arg och bitter över att min kropp inte gav samma respons som andras kroppar på sånt som skulle vara hälsosamt och läkande. Det var helt uppenbart fel på den och fel på mig som inte lyckades upprätthålla alla kraven på mig själv och som jag därför trodde inte kunde läka ordentligt. Jag gjorde ju fel när jag inte orkade gå 6000 steg varje dag. Jag fick ju skylla mig själv som hade ätit [infoga valfri råvara] och jag borde ju yoga men struntade i det. Hur kunde jag tro att jag skulle bli frisk när jag presterade så dåligt.

Idag är jag så ledsen över hur jag har piskat min kropp till underkastelse och så glad över att den vägrade ställa upp på mina sjukliga idéer. När jag har börjat klappa mig själv på kinden och säga: ”jag ser hur jobbigt du har det just nu, det är verkligen inte lätt men jag tar hand om dig” så har det börjat lätta. När jag har börjat tacka mig själv för allt jag gör för mig själv varje dag har jag fått syn på det gudomliga inom mig. Och när jag har börjat tala om för mig själv att jag älskar mig själv och att det alltid kommer en ny dag så har mirakel börjat ske. Jag kan nu äta vad som helst utan reaktioner, jag kan sova på nätterna utan några substanser och jag orkar alltid, alltid gå en promenad, även när huvudet är trött och limbiska systemet larmar om faror så vet jag nu att det finns kraft i benen och luft i lungorna att gå ännu en promenad.

Jag ser mig själv i spegeln och tycker att hon som är där på andra sidan är bra fin för att vara 43 år. Hon äter fantastiskt god mat och det syns. Hon solar gärna för att det är ljuvligt och det syns också. Hon älskar att dricka kardemummate och det kanske kan anas på tänderna, men helt ärligt, vem orkar bry sig om det? Jag sjunger för henne där på andra sidan spegelglaset och rösten spricker lite ibland. Hon rycker till lite när det händer men så ler jag obesvärat mot henne och då ler hon också. Jag kan sjunga av glädje även om rösten spricker ibland och ikväll ska jag sjunga solo för församlingens personal på årets julbord. Och skulle rösten spricka då så är det inte hela världen det heller.

Självmedkänsla är boten på mitt onda och jag kan inte särskilja min kropp från mitt jag när jag bedömer mig själv. Jag är mitt medvetande och mina ögon, min tjocktarm och mina drömmar. När jag dömer mitt midjemått eller mitt intellekt slår det lika hårt på det som är jag, och när jag njuter av lyrik eller ett varmt bad ger det mig lika mycket välmående i min kropp och i mitt sinne, men på olika sätt. Jag är på olika sätt och det är helt ok. Det är olika från dag till dag och det är olika från plats till plats. Men alltid, alltid gör jag så gott jag kan utifrån de förutsättningar jag har och äntligen har medvetandet och kroppen börjat komma överens. Vi har blivit ett jag som är helt.

Annons
Comments
One Response to “Hur påverkar tänkandet om kroppen hur vi mår?”
  1. Caroline Bolgerth skriver:

    ♥️🙏🏼♥️

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: