Personlighet
Den här veckans tema på Folkis är personlighet. Vi har läst, pratat och funderat över vad personlighet är och vi har gjort ett personlighetstest för att se om vi känner igen oss i resultaten. Den fråga som upptagit mig mycket den här veckan är:
Hur föränderliga är våra egenskaper och vårt beteende? Vad innebär det för hur vi förhåller oss till hur vi är och gör?
Jag känner mig fullständigt förvirrad efter en vecka av tema personlighet. Går det att kategorisera människor efter en uppsättning egenskaper? Har vi en fast personlighet eller är den föränderlig? Kan vi själva påverka vem vi vill vara och hur gör man det i så fall? Är det yttre faktorer som formar oss? Alla de här frågorna snurrar i huvudet och eftersom jag inte har varit i bästa form den här veckan har jag blivit lite grinig av alla mentala lappkast. Jag skriver alltså det här inlägget under protest för egentligen vill jag bara lägga mig ner på golvet och böla för jag vet inte!
Men sanningen att säga är jag väldigt intresserad av de här frågorna och jag har funderat mycket över huruvida jag är en extrovert eller introvert person och har också länge identifierat mig som högkänslig. Samtidigt uppfyller jag inte alla kriterier för de här kategorierna så länge var jag inte säker på hur det var. Jag är t.ex. en som tänker när jag pratar, vilket brukar definieras som ett extrovert drag, medan jag har ett våldsamt behov av ensamhet (solitude), vilket helt uppenbart är ett introvert drag. Som barn var jag väldigt mycket mer tillbakadragen och tystlåten än idag, men om du frågar min släkt så var jag en riktig pratkvarn. Vad betyder alla de här sakerna? Har jag förändrats med åren? Eller är det snarare situationsbetingat? Kanske har jag samma egenskaper och behov medan det är människorna runt omkring mig som har varierat liksom kraven på mig? Innan jag fick barn reflekterade jag aldrig över mitt behov av att fylla på energi i ensamhet, det fungerade helt friktionsfritt, men som förälder blev det plötsligt en kamp för något jag inte ens visste var ett stort behov. När jag ser tillbaka tycker jag mig se att jag alltid varit introvert i den bemärkelsen, men att jag helt enkelt inte visste om det. Men när det gäller andra drag tycker jag mig se en förändring.
Enligt forskningen utgörs personligheter av fem grunddrag nämligen öppenhet, samvetsgrannhet, extraversion, förmåga att vara tillmötesgående och neuroticism. Min grad av neuroticism, alltså i hur stor utsträckning jag är oroligt lagd, har förändrats genom livet och trots att jag vill säga att jag är en person med väldigt låg neuroticism så stämmer det inte längre riktigt överens med verkligheten. Som ung vuxen var jag en avslappnad typ som inte oroade sig för något, men med tiden har livet lärt mig något om oro, stress och nedstämdhet. Jag tycker alltså att jag har flyttat mig på skalan för neuroticism, men kanske är det återigen situationsbetingat?
Om det är så att vi har en fast personlighet så undrar jag hur den uppstår? Var kommer den ifrån om både gener och miljö är något som är föränderligt? Jag tilltalas av tanken om att kunna välja hur jag vill vara och tror snarare att min personlighet är ett resultat av alla de processer som möts i min fysiska kropp, såsom tankar, känslor, reaktioner, och biologiska processer som sömn, hormoner och bakterieflora, än en färdig uppsättning personlighetsdrag som jag föddes med. Men hur förklarar jag att jag anser mig ha varit introvert genom hela livet och inte ser någon förändring i sikte? Hur var det möjligt att förutspå min sons personlighet vid bara tre veckor och dessutom ha rätt? Jag vet inte. Och kanske behöver jag inte heller veta. Det kanske räcker med att betrakta och fundera?
Ett gott liv 