Ode till en folkhögskola

Posted by Hanna on 20 mars, 2023 · 3 kommentarer 

Jag är en sån där parasit. Du vet, en sån som ligger på soffan hela dagarna, cashar in bidrag och struntar i att bidra till samhället. I år är det tio år sedan jag tjongade in i väggen så att det ringde i öronen och om sanningen ska fram så ringer det än. Tinnitusen är ett av de symptom som kommer och går i takt med att stressen ökar eller minskar, men den finns alltid där i bakgrunden. Under de här åren har jag kostat samhället mängder med pengar genom all den sjukvård jag fått och genom den långa sjukfrånvaro jag haft från arbetet med sjukpenning till följd. Jag har försökt bli frisk i tio långa år. Vården, försäkringskassan och arbetsplatsen har försökt få mig i arbete. Det är en viss distinktion mellan de två. 

2021 blev jag uppsagd från jobbet på grund av personliga skäl. Ja, det kallas så när man sparkar folk som är för sjuka för att jobba, och 2022 blev jag som en följd av min brist på arbete slutligen utförsäkrad. Nu ville inte samhället längre försörja den här parasiten som fick välja mellan att äta frukost och duscha därför att kroppen inte klarade av båda delarna. Därmed hamnade jag hos arbetsförmedlingen. Handläggaren där låtsades som att hon inte hörde mig när jag försökte förklara min situation för henne. Som en papegoja upprepade hon sin fråga: “har du sökt arbete den senaste månaden?” och till slut resignerade jag och ljög, sa att ja visst hade jag sökt arbete och fler ansökningar skulle det bli. Efteråt låg jag på golvet och hyperventilerade. Det var den kraftigaste panikångestattacken jag haft dittills. Hur skulle jag klara mig? Hur skulle jag försörja mitt barn? Ingen av föregående frågor var något som samhället ställde sig.

I desperation övervägde jag mina alternativ. Jag kunde försöka börja jobba och se hur länge det bar tills jag kraschade fullkomligt eller så kunde jag söka mig till en folkhögskola. Jag hade ingen erfarenhet av folkhögskolor trots att min utbildningsportfolio innehåller både högskola och universitet, kandidatexamen och masterexamen, men det finns ett visst ljus i ögonen på människor som har gått på folkis. Det ljuset ville jag undersöka. Facebook lyssnade på mig och serverade dagen efter en annons för en folkhögskoleutbildning på distans som erbjöd en orienteringskurs för livsmening i ett komplext samhälle. Jag ansökte, fick en intervju samt antagning på bara en vecka. 

Första dagen darrade jag av oro, men jag möttes av en värme och en respekt som hade saknats mig länge. Jag kände att här fick jag plats och att den kravlöshet som uttalats från vård och försäkringskassa men som snarare var en teori än en praktik, här faktiskt praktiserades i verkligheten. Mötet med människor som vill mig väl på riktigt, som ser att jag har en kraft inom mig och som hjälper mig att utforska den är det enda som har hjälpt mig att hantera den kraftiga stressreaktion jag gått med i ett decennium. På bara sju månader har min läkning framskridit i en hittills oöverträffad takt. Jag mår så mycket bättre att jag börjar se en framtid igen, jag har vågat söka jobb och jag kan föreställa mig en tid när jag faktiskt kommer att klara av att sköta ett sådant. Lärarna på utbildningen har lång erfarenhet av att arbeta med människor i så kallat utanförskap för att hjälpa dem in i samhället och ge möjligheten att skapa sig ett eget liv. Det är inga småsaker. 

Jag minns åren med Alliansen när utanförskap myntades som term. Det hette att alla människor hade rätt till ett arbete för att inte hamna i utanförskap och man valde smidigt att bortse från alla de människor som faktiskt inte klarar av att jobba. Det man nu väljer att bortse ifrån är att om vi ska hjälpa människor att komma tillbaka till livet och arbetet krävs åtgärder som fungerar och här har vi bevisligen en sådan. Trots det skär Tidö-partierna kraftigt ned på anslagen enligt recept från Sverigedemokraterna.

Folkhögskolorna är folkbildningens hjärta. Studieförbunden och studiecirklarna är en svensk uppfinning som vi med rätta varit otroligt stolta över i Sverige. Från höger till vänster har man sett värdet med bildning, men nu har vindarna vänt. Bildning har blivit omodernt och klasskillnader är återigen i ropet, märkligt nog med Sverigedemokraterna som fanbärare. Man skulle kunna tänka sig att ett nationalistiskt parti skulle vara stolta över svensk arbetarhistoria och se värdet med en utjämnande bildningspolitik för de människor i samhället som de påstår sig representera, nämligen vanligt folk, men med denna attack på hela folkbildningen visar det sig återigen att Sverigedemokraterna inte alls värnar vanligt folk. Om de verkligen gjorde det skulle de se att här finns förutsättningarna för att fånga upp alla sorters människor och ge dem möjligheter att hitta sin plats i det svenska samhället. Om man vore konspiratoriskt lagd skulle man kunna tänka sig att det faktiskt gynnar Sverigedemokraterna att bildningen minskar i Sverige. Ett folk som accepterar enkla lösningar på komplexa problem tenderar nämligen att rösta på just högerpopulister. Jag tar tillbaka, det är inte alls konspiratoriskt, det är helt enkelt logiskt.

När Sverigedemokraterna fokuserar på kulturpolitik handlar det om att trumfa igenom sin egen världsbild. Den som har makten över kulturen har makten över våra gemensamma berättelser om samhället. Att partiet påstår sig å ena sidan se positivt på folkbildningen och å andra sidan vilja sänka anslagen för att minska “segregation och samhällsplittring” betyder bara att man vill utesluta människor av andra etniciteter och religioner och därmed offra både våra mänskliga rättigheter och demokratiska principer. Hotet mot demokratin är reellt nu, liksom trycket på utsatta människor i detta eskalerande klassamhälle. Vi måste orka stå upp för demokratiska värderingar och institutioner och folkbildningen är en grundpelare i det samhällsbygget.

Som ett litet post scriptum vill jag meddela till samtliga Tidö-partier att jag är tillbaka nu. Jag är inte längre den parasit ni vill utmåla mig som, jag har aldrig varit det. Jag har varit sjuk och nu har jag fått hjälp att ta mig tillbaka till livet av just den folkbildning ni vill montera ned. Skäms på er!

Annons

Filed under Politik · Tagged with Demokrati, Folkbildning, Folkhögskola, Narrativ