Vilka berättelser flätar ihop vår gemensamma värld?

Posted by Hanna on 29 september, 2022 · 3 kommentarer 

Den här veckan handlar temat på Folkis på distans om filosofi. Vi har fått fundera på vad det är att älska, vad vishet är och vad det är att älska vishet. Uppgiften den här gången är inte att svara på en eller flera frågor utan istället att formulera frågorna, vilket kan vara så mycket klurigare. Vi ska försöka granska de berättelser som flätar ihop vår gemensamma värld genom att ställa frågor som vi som samhälle är blinda för. Här är mitt blygsamma försök.

Vad är ett gott liv?

Jag återkommer till min huvudfråga här eftersom jag tycker den är den springande punkten som vi som samhälle missar. Vi föds in i ett arbets- och konsumtionssamhälle, där vi fostras att lära oss bli produktiva så att vi ska kunna arbeta och bidra till samhället. Att ha en hög ekonomisk standard och ett arbete leder till ett gott liv enligt den här synen, men jag tror att vi skulle behöva vända på frågan och undra vad det är som gör att vi människor mår bra och trivs med livet. Först då skulle vi börja identifiera om det verkligen är arbetet och pengarna som ger det goda livet eller om de egentligen är instrument för att uppnå ett mål som vi på vägen har tappat bort. Och vad är då det för mål?

Vilka jobb behövs?

Den här frågan har jag funderat över en del och jag tror att den hör ihop med frågan om ett gott liv. Det är en delfråga som tar sitt avstamp i vad som behövs göras i ett samhälle för att det ska fungera och för att vi som människor ska frodas. Vilket värde skapar det arbete som utförs? Den är alltså till stor del till för kollektivet, men jag ser också ett värde i att fundera över vad som gör ett jobb viktigt för den enskilde individen, som kanske går till jobbet med ångest, som vantrivs och inte ser någon mening med det jobb hen är satt att utföra. Är det för att det är ett meningslöst jobb eller är det för att den individen har hamnat på fel plats?

Kan vi lösa problem genom att göra mindre?

En studie som publicerades förra året visade att människor tenderar att försöka lösa problem genom att lägga till komponenter istället för att dra ifrån. I en liten film illustrerar SVT problemen människor fått försöka lösa med t.ex. legoklossar. Titta på filmen och se om du också instinktivt vill lösa problemet genom att lägga till klossar? Hur skulle världen se ut om vi aktivt försökte styra om vår problemlösning genom att försöka dra ifrån komponenter istället? Klimatkrisen hade kunnat lösas på detta sätt, men diskussionen lyser med sin frånvaro. Finns det andra problem vi kunde lösa genom att minska på komplexiteten istället för att öka den?

Hur kan vi förhålla oss till allt vi inte vet?

Industrisamhället har efterföljts av kunskapssamhället, men trots att vi vet mer än någonsin verkar vi ha mindre vishet än någonsin förr. Är forskning svaret på allt? Riskerar vi att missa saker för att vi redan bestämt oss för att det är omöjligt? Eller att vi redan vet allt som finns att veta? För några år sedan upptäcktes ett hudlager som ingen tidigare kände till av den enkla anledningen att man alltid pressar samman exemplaret som ska undersökas i mikroskopet, och därför hade detta tunna lilla hudlager passerat obemärkt. Ingen trodde att det fanns mer att lära sig om hudlagren. Patienter sitter hos läkare och berättar om upplevelser och sensationer som läkaren avfärdar som omöjligt. Ekonomer siar om den ekonomiska framtiden trots att den faktiska ekonomin aldrig hållit sig inom ekonomisk teoris ramar och vi tror på dem. Hur kan vi bli mer ödmjuka inför att vi aldrig kommer att veta allt? Behöver vi vara mer inkluderande mot människor som försöker bryta paradigm?

Hur skulle en värld se ut utan äganderätten?

Peter Singer pratar om den moraliska plikten att hjälpa andra människor genom att dela med sig av sina ägodelar. Jag tycker han har en viktig poäng när han jämför barnet som drunknar i en grund damm och varje människa som gladeligen skulle offra sina nya skor genom att rädda barnet, med det inköp av skorna som människan inte anser skadar någon annan men som i själva verket kan vara tillverkade av barnarbetare eller vars inköpssumma skulle kunna ge malariamedicin åt ett sjukt barn. Det är rimligt att man inte kan och bör göra vad som helst som ger en själv fördelar bara för att man har resurserna, men jag tycker poängen kommer in lite väl sent. Hur kommer det sig att vi har så olika resurser och varför accepterar vi att det är så?

Arkiverad under Arbetskritik, Filosofi, Folkis på distans · Tagged with Arbetskritik, Äganderätten, Komplexa samhällen