Resan mot hälsa med DNRS

Posted by Hanna on 27 september, 2022 · 3 kommentarer 

Det är flera som har frågat mig hur det har gått till. Hur har jag blivit bättre? Vad är det för metod? Hur kan jag gå på folkhögskola? Har jag fått hjälp genom vården? Vilka symtom har jag/har jag haft och vilka är kvar? Jag ska försöka att berätta.

Jag har ju alltså börjat på folkhögskola på distans. I nuläget är det ganska precis att jag klarar det och det beror till största delen på att det är just på distans och att det till största delen är helt frivilligt. Jag deltar efter bästa förmåga och jobbar övrig tid hårt på att släppa kontrollen, acceptera att jag inte klarar att läsa allt och inse att just nu är inte tid för att klara av mer än just skolan. Vi är nu inne på sjätte veckan och trots att jag fortfarande blir helt slut i huvudet efter våra livesamtal tre gånger i veckan och behöver sova efteråt, så märker jag en gradvis förbättring. Som dagarna har blivit till veckor har jag börjat gå mer promenader igen, har kunnat vara social på helgerna och under helgen som gick orkade jag till och med städa. Detta efter en vecka med först övernattning och vandring på helgen, föräldramöte på måndagen, politiskt möte på torsdagen och slutligen bokcirkel på söndagen. Allt gick bra och nu när jag ser det i skrift inser jag att det verkligen är stora framsteg. Så hur har jag hamnat här?

Under hösten 2020 började min läkare på företagshälsan flagga för att jag inte var behandlingsbar, ergo obrukbar. Hon rekommenderade sjukersättning, det som tidigare kallades förtidspension. Naiv som jag var förstod jag inte att det var första steget mot uppsägning och i förlängningen utförsäkring från Försäkringskassan. Jag vill inte gå in på allt som hände i detalj, men det var en uppvisning i förnedring och medvetna vantolkningar och trots att jag gjort allt för att uppfylla kraven från myndigheterna för att få det stöd som är min rätt så slutade det hela med att Försäkringskassan när jag blivit arbetslös gav mig avslag på min ansökan om sjukpenning. I maj 2022 var jag alltså inskriven på Arbetsförmedlingen för att söka jobb efter att min arbetsgivare helt lagenligt kunnat säga upp mig för att jag var för sjuk för att arbeta. Varken Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen tog någon hänsyn till läkarutlåtandet utan jag skulle söka jobb och rapportera som alla andra.

I ganska många år har jag och min sambo varit förberedda på det här scenariot och vi har förberett ekonomin efter bästa förmåga, men det vi inte hade räknat med var att detta skulle ske samtidigt som inflationen, räntorna, elpriset, gaspriset, bensinpriset och matpriserna skulle börja skena. Allting något vi berörs mycket av. Läget inför vintern var alltså kritiskt och jag var tvungen att försöka hitta något sätt att försöka klara försörjningen samtidigt som jag skulle försöka att inte knäckas under tyngden. Jag var faktiskt redan ganska mentalt knäckt och kände mig ensam, utsatt och som den mest värdelösa parasit. Desperationen har varit hög länge och trots att jag inte skrivit så mycket om det här så har ni nog anat att jag har varit ute på ett sökande efter den heliga graalen, den faktor som förhindrade min läkning, men jag har inte hittat rätt. Jag har lagt oräkneliga tusentals kronor på specialkost, kosttillskott, mediciner, prover och undersökningar och jag har späkat mig och kontrollerat min dag in i minsta detalj, men jag har snarare blivit sämre. I precis det här läget gick jag emot alla mina principer, tog av den lilla bufferten jag hade på kontot och köpte en kurs i neuroplasticitetsträning. Det här var ett spår jag upptäckt under det senaste året men som jag inte riktigt hade haft tid, råd och ork att utforska ännu. Nu gjorde jag slag i saken på en gång för nu hade jag verkligen ingenting att förlora längre.

Kursen är skapad av Annie Hopper, en kanadensisk kvinna som själv blivit väldigt sjuk och liksom jag inte hittade någon hjälp hos vården. Hon miste sin inkomst, sitt hem och i stort sett alla sina relationer på grund av sin åkomma, men gav aldrig upp utan letade och letade i litteraturen. Till slut började hon behandla sig själv och med tiden utformade hon detta till ett program som skulle kunna implementeras hos andra. Annie Hopper är idag fullt återställd och har hjälpt tusentals människor runt om i världen att komma tillbaka till livet. Jag är medveten om att det här låter lite som lurendrejeri och det var också anledningen till att jag drog öronen åt mig och inte bara ville köpa kursen rakt av när jag först hörde talas om den, men i det tillstånd jag var efter den mentala misshandel jag blivit utsatt för av samhället de sista åren, orkade jag inte försöka sätta mig in i forskningsområdet själv utan beslutade att ta ett leap of faith och hoppa. Och jag är så glad och tacksam att jag gjorde det.

Kursen heter Dynamic Neural Retraining System (DNRS) och handlar om att träna om och skapa nya kopplingar i hjärnan. Olika typer av trauma skapar kopplingar i hjärnan mellan våra neuroner som förstärks av starka känslor och som till slut blir en programmering som håller hjärnan kvar i en upplevelse av skräck och rädsla, även för saker som är fullständigt normala. Symptomen som uppstår är olika men orsaken är att hjärnan fastnat i en självgående loop där den skapar fler och fler triggers som ger fler och fler symptom. För ME- och utmattningspatienter kan det vara sådant som fysisk ansträngning eller höga ljud, för kemikalieintoleranta kan det vara doften av rengöringsmedel och för matallergiker kan det vara vilken mat som helst som får magen och tarmarna att reagera. Det är vanligt att man utvecklar fler och fler tillstånd som kan handla om allt från psykiska problem till hudåkommor, muskel- och ledsmärtor eller mag- och tarmproblem. Det finns ofta ingen logik och symptomen kan komma och gå utan att man riktigt kan analysera vad det beror på.

Lösningen på det här är att först bli medveten om vad det beror på. Det finns ingen annan orsak i kroppen som skapar symptomen utan det är hjärnan som larmar om faror och konstant är i ett tillstånd av fight or flight. Inte konstigt att jag varit så utmattad, jag har varit skräckslagen i över elva år. När man förstår vad som är orsaken börjar ett digert arbete med att styra om sina tankar, att inte alltid tro på att det man tänker och känner är sant och att istället skapa en ny tankevärld som visar hur jag vill att mitt liv ska vara och där jag mår som jag vill må. Det handlar till stor del om visualiseringar och det gör man för att hjärnan inte kan se skillnad på fantasi och verklighet. Om jag föreställer mig att jag är frisk, stark och pigg så uppfattar hjärnan att jag är frisk, stark och pigg. Det tar dock lång tid att genom detta arbete skapa nya fysiska kopplingar mellan neuronerna i hjärnan som är fokuserade på detta nya sätt att se på världen, och under tiden är risken hela tiden stor att man faller tillbaka i sina gamla automatiserade tankar.

Det är alltså inte lätt, det är ingen quick fix och ingen annan kan göra det åt dig, men halleluja, det är första gången någonting verkar fungera på allvar. Jag har nu praktiserat denna metod i snart fem månader och som jag skrev i början så klarar jag nu av så mycket mer än jag gjort på många år. Jag har varit heltidssjukskriven sedan mars 2016 och min kapacitet har sedan dess bara sjunkit. Någon gång om året, vanligtvis under försommaren, har jag haft en bättre period och börjat hoppas, men efter några veckor har det alltid kommit en krasch och jag har aldrig kunnat förklara detta. Min enda idé handlade om sommar, värme och ljus och med min nya förståelse av hjärnans funktion så tror jag nog att min positiva upplevelse av sommarens återkomst har legat bakom dessa korta perioder. Ändå har jag inte kunnat släppa min stress och min oro, inte minst för hur länge jag ska få må bättre, vilket i sig själv har framkallat en försämring. När jag började med DNRS märkte jag ganska omgående förändringar till det positiva, vilket så klart stärkte min tro på att det fungerade. Jag ansökte till folkhögskola, både för att hålla Arbetsförmedlingen stången och för att jag började våga hoppas att kanske, kanske.

Hur neuroplasticitetsträning fungerar är svårt att förklara kort och i skrift så det enda jag kan göra är att hänvisa vidare till egen läsning. Vill man inte genast köpa kursen finns det massor av litteratur, men jag har inte särskilt mycket att rekommendera i nuläget. Boken Tänk dig frisk av Joe Dispenza läser jag just nu och den förklarar med många hänvisningar till olika studier hur vi är vår egen placebo och hur kroppen har kraft att skapa sin egen läkning. Den har jag lånat på biblioteket och har följaktligen inte betalat en krona för. Podden Tell Me About Your Pain är också värd att lyssna på även om man inte själv lider av kronisk smärta, eftersom den handlar om de bakomliggande orsakerna till att smärtan uppstår och vad som händer om man fokuserar på att ändra sina tankar om smärtan. Den är ett bra ställe att börja lyssna för att få en förståelse om hur placebo fungerar och vad vi kan åstadkomma med bara tankekraft.

Det här är ingenting jag hört om från vården eller någon annanstans i Sverige heller. Än så länge är detta ett nytt område för att behandla den här typen av sjukdomar, men jag är övertygad om att vi kommer att få se mer av det framöver. Jag tror alltså inte att du ska räkna med att få något stöd från din läkare eller psykolog men jag hoppas verkligen att det kan få bli så.

När det gäller symptom är det vanligt att man som kroniskt sjuk lägger mycket kraft och uppmärksamhet på att försöka tolka sina symptom, utröna var de kom från och försöka förebygga att de återkommer. Jag förstår instinkten att vilja ha svar från andra om vilka symptom som blivit bättre, försvunnit eller återkommit och hur lång tid det tagit. Tyvärr är det här något som föder stressen och rädslan i hjärnan och en del av programmet handlar om att aktivt styra bort sina tankar från de här processerna. Man ska faktiskt inte alls benämna sina symptom utan om man måste diskutera dem så hänvisar man till dem som it eller som det på svenska. Jag kommer alltså inte att gå in på det längre och jag kommer inte att svara på frågor om var jag är i den processen. Än. För det är faktiskt så fantastiskt att idag förväntar jag mig inte bara att bli bättre och få ett drägligare liv än tidigare, jag förväntar mig faktiskt att bli helt frisk! Japp, du läste rätt, det går att bli helt återställd och det tänker jag banne mig bli. Det räcker med det här eländet nu! När jag anser mig inte längre reagera på triggers med att falla tillbaka i symptom kommer jag att kunna prata om mina triggers och symptom som vem som helst, men tills dess håller jag mig ifrån det. En stor del av kursen i DNRS innehåller däremot vittnesmål från tidigare deltagare och där kan man få sitt lystmäte vad positiva erfarenheter anbelangar.

En person som själv blivit hjälpt av DNRS är Karin Sparrings som nu jobbar som coach inom neuroplasticitet och nervsystemsreglering. Hos henne kan du läsa mer om hur det här fungerar och hon håller också snart en digital grundkurs på svenska för den som vill lära sig mer om neuroplasticitet. På instagram hittar man också Elias Bjärgvide som för tio månader sen var sängbunden i svår ME och som idag, efter att ha tränat DNRS, åter kan jobba heltid. Han berättar om sin resa och lite om hur metoden fungerar. Instagrammar om sin resa gör också Niklas Malmqvist som varit återkommande i media som ansikte för svår ME. Han har precis börjat med kursen och har inte kommit så långt men om man vill vara med från början så kan man följa med hos honom.

Slutligen, jag själv. Jag är långt ifrån färdig och det är många dagar som jag börjar tvivla igen, men jag påminner mig om att göra arbetet och vara noggrann med att uppskatta mina förbättringar. De är faktiskt monumentala, men det bästa är nog kanske att jag är så mycket gladare. Jag var inte medveten om hur nedstämd jag ändå blivit av alla de här åren. Ilskan, bitterheten och cynismen är tunga kamrater att släpa på och nu när jag släppt dem känner jag mig lätt och glad och vill dansa tillbaka in i livet. Jag går på folkis och jag åker på vandringshelger med vänner. Vem hade trott det? Inte jag, men det är värt att fira!

Annons

Filed under Utmattning · Tagged with DNRS, Hjärnträning, Nervsystemsreglering, Neuronsthatfiretogetherwiretogether, neuroplasticitet