Mat och frivillig enkelhet

Jag har alltid gillat mat. Och jag har alltid tyckt att det är ganska kul att laga mat. De senaste åren har det inte varit lika roligt och jag tror att det dels beror på utmattning och brist på tid och dels på att jag drastiskt skurit ner på köttintaget. Jag har vuxit upp med husmanskost och en far som vägrade grönsaker så att lägga om till en grön och vegetarisk kost har varit svårt. Jag har liksom inte vanan inne. Nu är jag inte vegetarian utan snarare flexitarian, men det kräver i alla fall en hel del att nästan helt lägga om sin repertoar av recept till något en inte riktigt är van vid.

Jag är i alla fall fortfarande intresserad av mat så jag läser ganska mycket kokböcker och följer matbloggar för att få inspiration. Dock finns det en hel del saker som sätter käppar i hjulet för inspirationen. Till exempel det faktum att jag vill förhålla mig hållbart även till mat, vilket gör att jag tycker det är svårt med mat som inte följer årstiderna. Bloggar numera svämmar över av frukostar med färska bär, juicer och smoothies på färska grönsaker, supermat som importeras långt bort ifrån och säljs på bekostnad av våra egna motsvarigheter.

Ett annat aber är kostnaden för den här maten. Även om jag hade samvete till att köpa importerade, växthusdrivna jordgubbar i januari så hade priset blivit helt vansinnigt högt för bara frukostmaten. Jag vill ju leva ett enklare liv för att kunna jobba mindre så då rimmar det dåligt med att höja matkostnaderna.

Jag tänker också att det är viktigt att längta. Äter en färska jordgubbar året runt urholkas glädjen i att äntligen få smaka årets första jordgubbe. Den där en gått och väntat på. Dessutom smakar de ju knappt någonting utanför säsong så smakupplevelsen blir också sämre.

Så just nu, i juli månad när mina egna ekologiska jordgubbar som långsamt mognat i solen erbjuds mig gratis precis utanför dörren, så kan jag äta så här.IMG_3580
Men jag vill inte, och kommer inte att göra det i januari. Jag kommer att sucka över tråkiga frukostar och bristande inspiration, men så får det vara. För det är inte värt tiden det tar. Tiden att arbeta ihop pengar till dyra bär eller tiden att hela tiden handla dessa färska råvaror som ska konsumeras snarast. Sådan konsumtion tillåter inte min definition av frivillig enkelhet.

Konstigt nog slinker en hel del annat igenom, som pecorino, chiafrön och andra lyxiga råvaror som strikt taget inte är vare sig billiga eller närproducerade. Men här går min gräns. Var går din?

Annonser
Comments
9 Responses to “Mat och frivillig enkelhet”
  1. Karin skriver:

    Jag försöker köpa frukt och grönsaker när det är säsong för det. Skulle heller aldrig köpa jordgubbar på vintern. Det är för dyrt och smaklöst. Dessutom är de ju inte heller ekologiska. Jag köper hellre lingon, blåbär och hallon än dyra små superbär från andra delar av världen. Men jag köper inte alltid närproducerat tyvärr. Jag köper gärna kiwi och har på frukostyoghurten. De har fraktats lång väg, men är å andra sidan inte besprutade. Det är mycket att tänka på…

    Gilla

  2. Tant Sviskon skriver:

    En gång skrek min 4-åring åt en tant på ICA: Mamma, hon har köpt jordgubbar FAST det inte är säsong! 😀
    Jag satsar en del på att torka frukt och bär såhär på sommaren, dels eget plock och dels köpefrukt i säsong. Det känns bra, och är roligt!

    Gilla

    • Hanna skriver:

      Hahaha. Tack för att du delade med dig. Jag skrattade högt av förtjusning åt din fyraåring. Torka är ju egentligen superbra. Kruxet är att den här damen inte är överförtjust. Jag föredrar frysen och hoppas att apokalypsen inte kommer. 😊

      Gilla

  3. Händelsevis skriver:

    Den där gränsen ja. Så försöker man sätta upp den på något vettigt ställe man har argumenterat sig fram till med sig själv och varje gång den överträds är det dåliga samvetet där och gnager. Jag försöker att inte längre tänka: Om jag inte hade så höga standarder hade livet varit lättare, men ibland vill jag ju bara sänka ribban ner i marknivå. Så man liksom kan kliva förbi den utan att ens märka det…
    Det är svårt tycker jag. Jag kämpar varje dag med detta. Färska jordgubbar på vintern är definitivt på fel sida av gränsen för mig. Ekokiwi och banan från andra sidan klotet känns okej. Ekoäpplen från Argentina är på tveksamt. Sojamjölk är på dåligt-samvete-listan. Känner mig ofta som en hycklare men å andra sidan känner jag INGEN som inte är en hycklare i alla fall ibland.

    Gilla

    • Hanna skriver:

      Ja, jag önskar också ofta att jag inte var så medveten. Men jag tycker det blir tydligt när en försöker bena i det att det är fel att det är ett konsumentansvar det hänger på när ingen enstaka individ kan ta ansvar för hela kedjan. Här behövs tydligare lagar och starkare politiker. (Och färre trendbloggare med jordgubbar på sin überfräscha frukost.)

      Gilla

      • Tant Sviskon skriver:

        Åh, vad jag håller med om att det inte bara kan hänga på individen! Jag är så trött på att allt ska göras till individens ansvar, och så hemskt sugen på lite hederlig svensk kollektivism! Att vi (dvs staten) bestämmer hur vi tycker att vi vill ha det och ser till att det är lätt att göra rätt!

        Liked by 1 person

  4. Hanna skriver:

    Hear! Hear!

    Gilla

  5. hpholsson skriver:

    Tänker tre kriterier, i viktighetsordning för hållbarheten:
    1) Veg, d.v.s. animeliefritt
    2) Eko. Produktionsmetod, d.v.s. inte besprutad utan ekologisk
    3) Närodlat. Helst svenskt men Europa är rimligtvis bättre än Sydamerika och Asien.

    Försöker få två av tre iaf.

    Det är ju inte någon väsentlig miljöförbättring att äta svenska (3, närodlat) djur (inte 1) matade med besprutat spannmål och soja (inte 2).

    Jag har kört veg senaste sex åren. Åt fisk lite ibland för några år sedan, var särskilt svårt att äta veg i affärsvärlden. Efter en vecka av tråkig grekisk sallad tog jag fisk ibland istället. Senaste halvåret har jag höjt ribban och köper inte mejeri/ägg samt bara eko. Har gått runt och kollat priser för att försöka få privatekonomisk hållbarhet i det också, tjänar noll kr o lever på besparingar för stunden så är ju högst relevant för egen del. Har samlat ihop lite tips vad gäller priser och butiker här:
    https://www.facebook.com/EkoVeg-Guiden-1642028766067742/?ref=ts&fref=ts

    Eftersom jag äter nästan 100% EkoVeg, så drar jag min gräns där. Har kryddor, bananer, russin, kakao, linser, frön och nötter från långtbortistan. Helheten blir ändå att mitt ekologiska fotavtryck från mat har sänkts väsentligt de senaste åren. Transport är inte lika viktigt som produktionsmetod och animaliskt.

    Maxade varor är:
    -Havregryn, svensk eko, 18 kr/kg
    -Gula ärtor, svensk eko, 22 kr/kg (COOP Forum)
    -Potatis, svensk eko, 20 kr/kg
    -Morötter, svensk eko, 20-25 kr/kg
    -Rödbetor, svensk eko, 25-30 kr/kg

    Inte de roligaste alla gångerna, men bra basvaror för miljön och för plånboken. Rimligtvis även för hälsan

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: